17 mars 2013

Mormor och morfar

För att komma till stenen där morfars namn står bland andra namn på svenskar som föll för Norge måste man så här års pulsa i snö en bra bit från entren till Vestre Gravlund i Oslo. Det är andra gången jag var där. Första gången var med dottern, det var en decemberdag för nio år sedan och jag tog en bild av henne bredvid stenen, men den försvann någonstans sen som så mycket  annat försvunnit. Kanske är det ett ålderstecken att reflektera över var man kommer ifrån, men då får det vara det. Morfar levde ett kort liv som brutalt avslutades den dagen den tyska torpeden slog in i skrovet på m/s Gunda. Några klarade sig i land, men vi som hade velat lära känna morfar hade inte den turen att få uppleva det. Hoppas slutet var snabbt och utan ångest.
Ni har sett bilden här i bloggen på den tyske ubåtskaptenen, inte heller han överlevde kriget utan fick den allra sista statsbegravningen i Tyskland på våren 1945. Det är ingen skön hämnd, utan bara något som gör saken värre.
Från graven pulsar vi till T-banan och åker in mot stan igen. Oslo är provinsiellt och nyrikt, som en dräng som vunnit på lotto. Det är byggkranar överallt och det är dyrt som fan att leva där. Ändå skulle jag kunna stanna där en tid, för städer vid hav och med berg i bakgrunden är fina. Och spårvagnarna rullar trivsamt omkring, blåa som hemma i Göteborg.
Morfar var död när hans fartyg sprängdes i delar och mamma var liten och mormor slet hund på alla plan i livet, skulle jag tro, utanför normen och långt från family values. En arbetarkvinna med huvudet på skaft och vass i truten som få. Jag saknar henne när jag tänker efter, saknar henne som hon var innan demensen tog henne bort från denna värld.
Mormor och morfar och så fram till nuet där vi fortfarande måste vakta så att inte antisemitism och annan rasism blommar ut till världsvida rörelser som dödar och där kvinnors rätt att kombinera arbete och föräldraskap fortfarande inte är en självklarhet. Där mormors monotona fabriksjobb flyttat till Bangladesh och Kina, som om det vore bättre, medan Norge, nyrikt på miljövidrig olja spenderar och lejer ut alla jobb som är tråkiga.
Morfar och mormor, jag har er i minnet och fortsätter att förändra världen.

Inga kommentarer: