Kardemummakaffe och hamburgare

Jag bor ungefär där jag vill bo i världen. Den magnifika lägenheten med utsikt både mot Bergsgatan och Möllevångsgatan. Härifrån utgår mina expeditioner, det det mesta går att cykla och gå till; Malmö är på många vis en liten stad, även om vi tycker den är väldigt amerikank i sin framtoning, bilanpassad, tuff, mångsidig. Och Möllan är bångstyrig och i ständig förändring och trots att medelklassrevolutionärerna från Lilla Växjö kastar sten på Subway, för att hindra mångfalden, så finns den där. Nu äter vi hamburgare med ekostuk på Casual på Spångatan och det är gott och närproducerat. Inga akademikerbarn med stenar i handen syns, men man vet ju aldrig, snart kan man sitta där med en fet bula i huvudet som straff för att man sålde ut. Någonstans här på Möllan kan man säkert få kardemummakaffe också, för det orientaliska är lite fint här. I en bild som jag hittade och la ut på Instagram kan jag ses med just en pyttekopp kardemummakaffe i handen. håret är långt och jag bär en gul T-shirt. Platsen framgår inte, men det är Daliyat al Karmel strax utanför Haifa och killen som håller kameran och som gav mig kaffe och en kanna vatten är drus, en Israel som inte är jude eller arab och som flytande talar tre språk, men mest arabiska. Han visar mig sen vägen till ett kloster där man kan klättra upp på taket och se en magifik vy över det vackra landet av mjölk och honung. En israelisk flagga får jag också, men den tappar jag senare bort. Här på Möllan ser man inte många israeliska flaggor. De är lika skydda som Subway och hamburgare och två portar bort från min ligger ETC Malmö sm just anställt en passionerad israelhatare som ledarskribent. Också såna ska vål finnas i mångfalden men hatarnas hat är nog mest ett problem för dem själva. Och kaffe ska smaka kaffe, säger Sara och fnyser åt tanken på att hälla i kardemumma. Själv vill jag ha en god kaka, men är för lat för att gå ut igen.