Om vi för en sekund går bakom själva frågan om Sverige ska öppna för möjligheten att använda sig av surrogatföräldrar för att stilla någras barnlängtan, så hittar jag det som kanske triggar mig mest; denna tro att all saknad kan kompenseras, att alla brister kan åtgärdas. Att aldrig se till det man har, utan hela tiden fokusera på att få precis allt som någon annan har. Och att ens egen rätt att slippa saknad, längtan och brister är så viktig att andra förväntas vara redskap för detta. Jag tycker mer att livsvisdom och insikt handlar om motsatsen: du kan inte få allt. Allt finns inte på marknaden, vissa saker har inget pris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar