01 januari 2013

Brev från Cuba två. Förmiddag.

Vi tror oss ha beställt frukost av vår casavärd Manuel, men han dyker inte upp. Vi duschar och klär på oss. Manuel har fixat en varmvattenberedare med hjälp av en lampa som värmer vattenledningen. Hoppas det inte börjar brinna. TV-n har ingen sladd whatsoever så vi missar Rauls jultal om han nu håller nåt. Det kostar 200 spänn i konvertibles att sova hos honom; det är som en månadslön för en kuban. Man förstår att han ler glatt varje gång han ser oss. Manuel, alltså. Raul ler inte och var han bor anar vi inte. Troligen inte här i de förfallna husen i centro i alla fall. Guideboken säger att Havanna är säkert, men jag vet inte jag. Varje gång vi går ut så måste vi låsa upp en gallergrind. Och låsa igen (hoppas som sagt att det inte börjar brinna). På gatan strömmar musik ut ur alla bilar och fönster. Det doftar av dagvatten och bröd. Vi äter frukost på en cafeteria. Den är statlig och  det är vi och fyra fyllon som sitter där. Och en familj som förmodligen bor i Miami i vanliga fall. Det är billigt och helt okej. Servicen är usel, men vi lämnar dricks och får ett varmt gracias i retur. På fönstret till cafeterian hyllas revolutionen på en flagnande text. Det är varmt och skönt och vi promenerar ut i solen utan mening eller mål.


Inga kommentarer: