14 november 2012

Utan språk är du ingen

Mina lurar är borta, så P1 morgon får dåna ut inför gud och alla människor på vägen till jobbet. Inte för att det är så många ute, precis; på Rosengård kickar morgonen igång sent

Jag funderar som vanligt på arbetsdagen igår och på den som strax ska starta och så på boken jag läste ut i gårkväll. Om hur det kommuniceras människor emellan och hur handikappande det är att inte göra sig förstådd. Dessutom känner jag hur jag tvingas väga ord på guldvåg för att inte inkvisitionen ska slå ner på mig. På jobbet tvingas vi införa restriktioner för att stärka svenskan hos barnen. Jag ser i andanom hur de som i andra sammanhang döpt mig till rasist och arabhatare nu nickar och tycker sig få vatten på sin ondskefulla kvarn. Men det är en gång så att bara den som behärskar majoritetens språk till fullo kan göra sin stämma hörd. Du är dömd till utanförskap om du inte talar fullgod svenska i Sverige. Så vid måltider och gemensamma aktiviteter talar vi svenska. Barnens olika språk löper som parallella spår som då och då korsas och inget är finare än något annat. Vi sitter här i betongen medan regnet faller, långt från Rosenbad och högskolor och bereder frågor kring makt och klass. Utan språk är du ingen. Utan språk kan dom göra vad dom vill med dig.

Inga kommentarer: