Slappna av lite, pedagoger!

Fredag eftermiddag läser jag Alfons på arabiska för ungarna. För tredje gången den veckan. Det märkvärdigaste med det är kanske att jag inte alls kan nån arabiska utöver de spridda ord och fraser som alla som jobbat ett tag i Rosengård kan. Jalla bel bet, habibi och sådär. Dessa ord "läser" jag och så kryddar jag med lite finska och till och med nåt hebreiskt ord. Ungarna viker sig dubbla av skratt, utom de få som talar andra språk än arabiska, de fattar inte alls, utan tror att det är riktig arabiska. Så skrattar vi åt mig och åt ungarna och då vill någon hitta på bellmanhistorier helt utan poäng. Med humorn reflekterar vi över begrepp och språk och har kul, trots underbemanning och trots allt man kunde gråta åt när man tänker på ungarnas sociala situation och utsikter i tillvaron.
Humor är ett underskattat pedagogiskt redskap och allvaret fett överskattat. Jag önskar att fler pedagoger kunde slappna av lite och komma ner på jorden. Ha lite kul med ungarna.