Jag stöter på rasism nästan varje dag och jag tar debatten. I Rosengård ligger antisemitism och puttrar under lock och det vore att tigga spö att ha en tröja med hebreisk text, det räcker att berätta att man varit i Israel för att locket ska flyga av kastrullen. Och precis som de styrande i Sjöbo 1988 föll för frestelsen att bejaka rasismen så gör några av de styrande i Malmö samma sak här och nu.
Jag tror inte att det är den sortens förståelse som är modellen för att bygga ett bättre samhälle. Istället ska vi se folk i ögonen, lyssna på deras berättelser och sen ta diskussionen sådan som den blir.
Muslimer är inte bättre än andra, förklarar jag för dagisbarnen, men inte heller sämre. När du blir vuxen får du tro vad du vill, äta vad du vill och gifta dig med vem du vill. Och jag kan titta vilken bitter gubbe som helst i ögonen och lyssna på berättelsen om hur bruket lades ner och hur han fick sälja kåken och vi ska diskutera och jag ska inte för ett ögonblick godta att den skulle vara invandringens fel och det utan att använda skitnödiga akademiska uttryck.
Ska rasismen slås tillbaka så måste vi öppna dörren till medelklassreservaten och gå ut och prata med folk där de är. Även med de rasister som bryter på andra språk och med dem som grillar och lyssnar på Tomas Ledin. Och istället för We shall overcome sjunger vi: öppna din dörr och säg att du vill ha mig här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar