Ni som läst min blogg vet att jag är väldigt förtjust i försoning. Inte minst för att jag måste det själv för att överleva. Det finns människor som gjort mig oerhört illa och jag har själv inte alltid varit så snäll. Att älta läker inga sår; det håller dig vaken om natten och då funkar man inte på dagen. Och tiden läker sår överraskande väl.
Men alternativet är inte att släta över, stryka från historieböckerna eller låtsas glömma. Har jag sagt det där, så har jag. Har jag lagt upp den där bilden, så har jag. Skrev jag den där texten så gjorde jag.
Jag har gjort dumheter på ren impuls och dumheter efter att tänkt noga. Det får jag förhålla mig till.
När Nils Karlsson står på torget och i sitt tal tydligt visar att en lånad kippa inte kompenserar för antisemitiska spyor så är han modig. Ilmar, Adrian och Daniel har aldrig försökt bli förlåtna, tvärtom förklarar man bort, påstår sig missförstådda eller låtsas som det regnar denna soliga dag. Modiga politiker köper inte det.
Förlåtelse och försoning finns. Men först när du står för det du gör. Tills dess konfronteras du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar