Jag tog en kula för dig.

Det fanns ett tillfälle när jag tog en kula för dig, minns du det, tänker jag när jag lämnar lokalen. Vi var med i samma lag, vi sjöng i samma kör, du gillade mig, vi möttes ibland på stan och du sa att jag var alltför proisraelisk, men sen log du, för sånt där kan man ju tycka olika om. Nu är jag något som snarast bör försvinna ur din åsyn, nu är jag visst någon som är riktigt farlig och i djupet av mitt hjärta begriper jag det inte och inte på ytan heller. Jag är inte farlig, jag är inte ute efter någons lik eller skalp Jag har en mening och ett mål som handlar om att vara en kugge i det maskineri som förändrar världen, för ensam är svag och jag kan inte precis lägga spårvägsspår på min egen balkong eller själv gå omkring och vara jämställd om inte världen är det. Men jag måste vara ärlig mot mig själv och sätta mig i andras fåtöljer och försöka se det andra ser. Priset för livet i nykterhet var ärlighet och självkännedom. Det är den jag ska plocka fram nu när det krisar. Tagga ner på de allra tyngsta orden och berömma mer än jag skäller, både på mig själv och andra. Till denna sanning serverats lämpligen leksandsbröd med ost och lättmargarin. Och om det är det rätta att göra lovar jag att ta en kula för dig igen.