In the ghetto

Det var långt från Graceland till Chicago och jag betvivlar att Elvis Presley någonsin varit där, i varje fall inte i något område som beboddes av fattiga och i varje fall hade han inte varit det på länge då i maj 1969 eftersom den förfärlige Tom Parker hade lockat honom att göra usla filmer och sen var det ju comebacken på scen '68 och snart skulle det bli Las Vegas och de fula pyjamasarna. Han hade fullt upp. Elvis föddes under fattiga omständigheter i det efterblivna Mississippi, ni vet staten med den svåra stavningen så djupt i södern man kunde komma. Jag hörde honom aldrig säga något politiskt, men om han någonsin gjorde det, så var det väl den låten. "Det behövs strukturella förändringar för stt komma åt inlåsningseffekter och barnfattigdom", skulle kanske en präktig ung karriärkåt politiker skriva. Inte jag då, jag är vare sig det ena eller andra. Jag pratar som en halvbildad barnpassare från Biskopsgården gör. Jag föredrar känslosamma uttalanden från hjärtat framför genomarbetade blodfattiga anföranden som täcker in alla aspekter. Och den störste av dem alla - Bruce Springsteen - sjunger om ghettot i "Sherry darling", trots att han är själva arketypen för en politiskt korrekt nagel i ögat på alla fördomsfulla reaktionärer. Jag har aldrig hört någon döma honom som rasist heller för den delen. Bossen klarar sig. Nu är han på turné i Ohio för Obama. Hoppas han kör Sherry Darling många gånger. För övrigt var det samma låtskrivare som skrev In the Ghetto och À little less conversation. Kanske något att ta fasta på?