24 oktober 2012

Fröken Muhammed, var är du?

En eftermiddag sitter jag uppe i ett träd med några av barnen. Klättra i träd är en bra grej. Mn tränar mod och motorik och kan få in lite av den så omhuldade naturvetenskapen. Och så är det kul, för läroplanen säger ju att verksamheten ska vara kul och man vill ju inte bryta mot sitt främsta styrdokument. Då ropar en unge som står strax nedanför trädet:"Muhammed klättrar MYCKET högre än du!". Jag frågar vilken Muhammed hon menar (det finns några att välja på) och ungen svarar "FRÖKEN Muhammed!". Och jag blir nästan svag i knäna (inte bra när man sitter i ett träd)när jag hör talet om fröken med det ovanliga namnet. Och det är inte läge att komma med de vanliga tillrättavisningarna om att fröken betecknar en ogift kvinna och inte är synonymt med pedagog. Fröken Muhammed, bättre kan det inte bli. Muhammed, praoeleven som undrade varför det inte inte famns någon riktig fotboll och som, precis som vikarien Jonathan som var hos oss för någon månad sen, ägnade tiden på gården och att leka med barnen, istället för att stå i klunga med andra vuxna och tala om ditt och datt. I flera år nu har jag försökt att upprätthålla den feministiskt korrekta idéen om att män i förskolan inte spelar roll, att det i den jämställda förskolan inte ska spela någon roll vilka genitalier man är född med. Men det håller inte. I takt med männens uttåg ur förskolan så blir verksamheten allt mer feminiserad, som om det inte vore illa nog innan. Det betyder att traditionella kvinnliga stillasittande sysslor är normen, medan det tradtionellt manliga är avvikande. Därför är det bara jag och en femtonårig PRAO som på hela året klättrar i träd med barnen och därför finns det ingen riktig fotboll på hela stället. Därför är verksamheten stilla inomhusverksamhet, trots att alla insatta vet att spring i benen inte är en avvikelse som behöver rättas till, utan något som kan vara ett viktigt pedagogiskt redskap. Vi har snygga gardiner, men ingen basketkorg. Under vinterhalvåret är det den avdelning där jag är som har uteverksamhet, utom när det är snö, men då får barnen inte åka i de häftigaste backarna. Jo, jag raljerar och kanske framställer jag mig i allt för vacker dager. Jag är verkligen inte perfekt. Men att fröken Muhammed skulle behövas vet jag. Den feminiserade verksamheten lämnar barn utan vettiga identitfikationsobjekt i vuxenvärlden. Vi får en förskola full med duktiga annikor och då kan mötet med resten av världen bli en hård krock med betongväggen. Om vi vill vara korrekta kan vi kalla det normkritik. Kritik mot en norm som tvingar fotbollstjeker att bli pysselflickor och highfibande killar att sjunga Björnen sover. Fröken Muhammed behövs. Var är du?

1 kommentar:

Mats sa...

Fint Anders!

Nu ger vi järnet!
Såg du inslaget på Aktuellt?
http://manpalut.wordpress.com/2012/10/24/nasta-mote/