Sonen går in i firman

"Är det din pojke, Anders?", frågar fyraåringen och tittar stort med sina mörkbruna ögon. Och det är ju det, för trots att han är vuxen och längre än mig och har större fötter, så är han helt klart min pojke. Och nu har han gått in i samma firma som mig, han är färdig barnskötare och mogen att jobba och förändra världen. För det är ju inte drömmar och visioner som förändrar, det är dagligt slit och vardagliga rutiner. Och folk kan håna arbetslinjen bäst de vill, men bekräftelsen i att gå hem nöjd efter en dags ärligt arbete är svårslagen. Jo, det är min pojke som nu kan få bli vuxen på riktigt.