Kuba var ju bara det landet man skulle till när man var ung och revolutionär och Björn Afzelius sjöng om skymningen som föll så mjukt över land och hav. Minst trettio år senare är biljetterna bokade och nån revolutionär är man väl inte längre i den meningen som då. Livet gick vidare, men lyckan att få resa är densamma. Det är till resor våra få pengar går och ännu en stad och ett land kommer att läggas på listan över ställen man besökt. Att det är gott att människor rör på sig, att möten är viktiga tjatar jag om. Vare sig det ena eller andra resmålet bojkottas.
Nu kräver ju ingen heller att jag ska bojkotta Kuba, för bojkottkraven drabbar bara länder i vår relativa närhet. Ju längre bort, desto mindre synpunkter på styrelseskick och vad det vara månde. Men den gröne grinige reser alltså till alla möjliga länder och julen i år blir ljum och stjärnklar. Skymningen i Karibien faller mjukt över land och hav, som sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar