Kackar i mitt gröna bo

Man ska inte kacka i eget bo och inte heller skita där man äter, som det så fint heter. Så det är kanske inte så fint av mig att vara kritisk mot mitt parti. Kanske blir jag aldrig mer vald till några fina uppdrag. Å andra sidan har jag ju mitt rykte på andra ställen att vårda. Så om jag inte reserverar mig offentligt så finns ju risken att jag förknippas med strålkärringar (av samtliga kön) i Sörmland eller Hamas nyttiga idioter till sjöskojter. Om jag inte säger ifrån så tror kanske några att jag tycker att det är en bra idé att Bergsgatan ska vara en gräns där miljöpolitiken bedrivs på olika sätt beroende på om man bör på jämna eller  ojämna nummer.
Partiets välkomnade attityd är delvis en chimär. Vi har bland alla fina och duktiga människor en kader av personer som lyckats komma ganska långt med klena eller tveksamma meriter och som håller hårt i sina arvoden, om man säger så.
När jag nu lever på annat än politik och har möjlighet att gå mot strömmen utan att riskera att behöva lämna hus och hem, så ska jag ta chansen. Mitt hjärta brinner grönt och starkt. Den man älskar är man ärlig mot.