03 september 2012

En israelisk flagga nedstucken i ryggsäcken

Inget av mina politiska ställningstaganden har blivit så ifrågasatt som det enkla stödet till mellanösterns enda demokrati. Så när jag står på Sergels torg och sticker ner en liten israelisk flagga i min ryggsäck och sjunger med i HaTikvah efter bästa förmåga, så är jag väldigt ensam, trots att vi är nästan sjuhundra här. Jag skulle hellre ta en lång promenad i den stockholmska septemberhärligheten, plugga in Ola Magnells höstkänning i öronen och bara njuta. Men vissa saker måste man göra om man inte vill vara en liten lort, som Jonathan Lejonhjärta säger i Astrid Lindgrens fina bok. Man måste liksom kunna somna gott på kvällen. Men eftersom så många jag känner och gillar kommit fram till helt motsatt ståndpunkt, så tänker jag så hela huvudet knakar och undrar av hela mitt hjärta om jag glömt något, eftersom vi hamnat på så olika ställen. Men jag kommer inte på vad det skulle vara. Uppe på trappan står motdemonstranter och ropar och när jag ber dom komma ner och ta diskussionen med mig, så kommer en polisman fram och säger till mig att sluta provocera. Och när vår arrangör Annika ropar att hon respekterar allas rätt att visa sina åsikter får hon ett dra åt helvete i retur. Vi demonstrerar för Israel. För hennes rätt att leva i fred, inte som ockupationsmakt, utan inom säkra och erkända gränser. Vi säger inte att Israel är bättre än andra, vi säger bara att hon ska få finnas där. Vi hävdar att det behövs en plats där judar kan känna ig trygga och hemma, för historien har visat oss hur det kan gå annars. Jag vet att det provocerar och redan dagen efter ska jag cykla in i områden där jag inte skulle drömma om att bära några israeliska symboler och samma dag ska jag få arga blickar av andra politiker med ship to Gaza-märken på jackan. Det senare orkar jag inte bry mig om och mina positioner i politiken kan jag ha och mista,så länge jag inte blir en liten lort. Hösten travar in och dagarna blir mörkare och längre. Jag viker ihop min lilla israeliska flagga och gömmer den i ryggsäckens djup. Snart nog kan jag behöva veckla upp den igen.

Inga kommentarer: