Miljöpartiet de fega? (version 2)

Subventionerade cykelreparationer. Det var så nära en kioskvältare partiet kunde sträcka sig under den gröna dagen i Almedalen. Det är inte mycket att hänga upp i granen. Vi hade medias fulla uppmärksamhet och detta var vad som åstadkoms. Det är ingen fröjd för min gröna själ. Det känns som om de opinionsmässiga framgångarna gjort partiet ängsligt och fegt. Vi ska hålla oss väl med alla, inte utmana för att tappa stöd och då blir det kanske så att vi försvinner bort, smaklösa som ljummen välling. Den uppgift vi åtagit oss och där vi har förtroende är tung och svår. Men den blir inte lättare om vi inte vågar sticka ut hakan och vara tuffa. Ett bättre utspel för julihettan hade varit: S får fan bestämma sig. Är ni på för klimatets skull, eller ska vi gå nån annanstans med våra mandat? Stå upp, säg de obehagliga sanningarna, men gör det det med finess och humor. Bete oss som om vi verkligen tror att vi har svaret på frågorna. Var inte rädda. Och bönnerna kommer ALDRIG att rösta på oss, så sikta mot mål i koncentriska cirklar utanför våra starka områden tills vi når villabältena. Och sluta låtsas som om arbete inte behövs; i vår samhällsvision är det mer arbetslinje, inte mindre.