1942, 2011

Min son är på grön ungdom-läger och jag saknar honom. Min judiska kollega får ta emot hotfulla samtal och vågar inte visa judiska symboler öppet på jobbet. För några dagar sedan sade en annan kollega att judar i hemlighet styr världen. Årsdagen av massakern på Utøya och 70 årsdagen av starten på förintelsen säger saker både privat och i det stora hela. Min son kommer hem från sitt ungdomsförbundsläger och inget som drabbat eller drabbar mig är ens i närheten av 1942 eller 2011 års händelser. Samtidigt vet jag ju att det kan ligga runt hörnet, att nätet och även fina tidningar som Tro och solidaritet och aftonbladets kultursida är fulla av det hat och de föreställningar som ledde fram de händelser vi idag tvingas att minnas. Därför fortsätter jag att predika konsekvent antirasism. Även när ni tycker att jag är tjatig. Även när namnkunniga politiker eller kollegor härsknar till. Inget som drabbat mig kan jämföras. Därför.