Obegåvad grön flört med lantisarna

Jag dricker mitt morgonkaffe i godan ro på min balkong hemma på Möllan. Trafiken är modest, som i rusningstid på en byaväg och jag kan ta det lugnt ty det är söndag och jag slipper cykla till jobbet. Jag har tid att läsa ikapp och jag läser att Heidi Avellan gillar stan i Sydsvenskan, samtidigt som två av mina riksdagsledamöter i en annan tidning bedyrar att mitt parti aldrig kommer att avskaffa bilavdragen. Och Ulf Bjereld säger i G-P att sossarna borde satsa på medelklassen i städerna. Så skriver alltså en liberal ledarskribent det vi gröna rimligen borde framhäva, medan våra representanter försöker triangulera centern på deras hemmabana, istället för att stå fast vid en grön politik. För det är ogrönt att flörta med bilpendlare istället för att värna den täta och blandade staden. Det är djupt otaktiskt att släppa de gröna kärnväljarna av olycklig kärlek till, ja vad fan vet jag, Göingebygden? Man kan vrida och vända på sakerna, men man kommer ändå fram till att det är möten mellan människor som skapar radikala idéer och att bo utspritt är dåligt ur nästan alla synvinklar. Mina barns skolväg måste inte vara infartsled för wunderbaummaffian i deras plåtklädda penisförlängare. Vi gröna måste ta matchen där den spelas istället för att lämna wo på en plan som få bryr sig om. Det är tipset från en balkong i det Möllan där vi gröna än så länge har många vänner, men få kan peka ut Vittsjö på kartan.