#piñatagate - till frågan om barns politiska skolning.

Idag skojar en av mina facebookvänner om att att barnets feministiska fostran börjar när barnet får följa med på feministiskt forum. Likadant skojade jag när mina ungar var med på demonstrationer, möten och till och med en gång i kommunstyrelsen. Jag minns att Ilmar log och var trevlig och Lena Jarnbring gullade lite med min son. Barnen är med där du är, det är rätt och riktigt. Andra barn lär sig om motorsport eller fiske och precis som ett av mina barn blivit politiskt aktiv blir andras barn bra på det som intresserar deras föräldrar. Men när vänsterpartiet i Malmö låter barnen slå med bollträn mot bilder av politiska motståndare, så är det något annat. Det är inte att barnen tillåts dela sina föräldrars intresse, det är fanatism och indoktrinering, som när barn-TV i Gaza lär ut antisemitism eller när mina dagisbarn får höra att de ska brinna i helvetet om de dansar eller äter gris. Hur mycket jag och mina likasinnade än står för åsikter, så står vi ännu mer för att varje människa ska få välja själv. Nu är det inte första gången V slirar i frågor om barnuppfostran. I en skoldebatt för kanske 20 år sedan fick jag föra ett tvåfrontskrig - dels mot KD som vill att skolan ska styras av deras värderingar, men också med V som tyckte att skolan skulle lära ut "arbetarrörelsens värderingar", som man uttryckte det. Så kan det vara när man tycker att ens egna övertygelser är lite mer än bara åsikter. Vi vet vart det kan leda. Därför är diskussionen om piñatagate nödvändig.