Everybody knows this is nowhere.

Ingen tid för Neil Young idag, det var bara att packa in mat och sittunderlägg och dra. Ut i skogen skulle vi, men det var jobb, för i arbetarstaden Malmö jobbar vi på Valborg och det är långt till drängfulla studenter och töntigt spex. Med Rosengårds röda buss for vi och Zlatans leende följde med hela vägen till en plats där felplanterade granar skapade trollskog och där hjortar och rådjur hoppar runt i det försiktigt kulliga skånska backlandskapet. Att placera sig i en annan miljö och se vad som händer. Att få lov att upptäcka och undersöka och dra egna slutsatser. Att få gå balansgång på neddamma trästammar och se kolmilan som ska invigas på skärtorsdagen. Det är sånt man bär med sig länge bär man är liten och ens värld begränsas av normer och svaga resurser. Att vidga barns vyer och hjälpa dom att se att allt är möjligt och att du själv kan skapa ditt liv som du vill ha det är en livsuppgift och ett privilegium. Och en kopp kaffe och en macka på en stubbe är en bonus som dom där uppe aldrig kan räkna ut värdet på.