Inte så pepp pepp

Miljönämnden är lätt den coolaste och radikalaste nämnden jag suttit i och förvaltningens tjänstemän oerhört medvetna och radikala. Nu har min ordförande blivit sjuk, dessutom, och jag får ta ett steg fram. Jämka, leda och föra processen vidare. Politik är oglamoröst och ett jävla pysslande, men sen ser man resultat och då är det värt allt. Men trots vår fantastiska nämnd så domineras malmöpolitiken fortfarande av tillväxtromantik och konsumtionshysteri. Och pappas stora bil och mammas lilla. Våra motståndare är tuffa och det måste vi också vara. Tuffa och uthålliga. Men så väljer vi gröna i Malmö en styrelse där meriterna hos de flesta handlar om att man är så himla gröna och har si och så många poäng från högskolan. Och kongressombuden väljs för att det är kul att komma iväg och träffa andra gröna. Det blir för mysigt, det blir för gulligt och för ungt. De vi valde igår får svårt att sätta motståndarna på plats och ta steget fram och leda den politiska debatten. Politik är inte pepp pepp, det är tufft. Vi måste vara fula, skitiga och elaka, vi måste tåla lika många slag som Ali fick av Foreman 1974, för att sen gå på knock. Smartare och steget före. Inte i ord, men i hantverk. Då måste man bygga ett lag från grunden, med unga talanger och rutin parallellt. Nu blev det inte så och det är olyckligt. Men vi reder oss nog och får ta nya tag nästa år.