Inte ens Pär Ström är idiot

Jag tror nästan alltid att samtal är bra. Ibland står man förstås alldeles för långt ifrån varandra, men det vanliga är väl ändå att ökad förståelse är möjlig. När Maria Sveland med kamrater söker upp Pär Ström och hans bitterkukar på puben i Stockholm så har man världens chans att påbörja ett samtal som kan leda nånstans. Men istället samlar Sveland fakta som hon kan sälja i demoniserande artikel till DN. Om hon istället hade slagit an sin ödmjuka ton från sin första roman, så hade det varit bättre. Tråkigare artikel i DN kanske, men det kunde det vara värt. Nu skriver Sveland för sina ryggdunkande meningsfränder i områden som det jag själv bebor och då blir det tradigt värre. Att inte tycka som hon är förnekelse och borgare flörtar med rasister. Full stop. Det hade varit lika rätt att peka på vänsterfolk som flörtar med allsköns idioter; islamister och stenkastare, men vi skiter i det nu.
Men tänk om det inte bara är förnekelse; tänk om det finns ett uns av poäng i det som Pär Ström-haveristerna säger? Det är ju sant att även gulliga omtänksamma pappor förlorar vårdnadstvister och det är ju sant att den manliga arbetarklassen nästan inte existerar för oss som lever i den urbana medelklassens fina bostadsrätter, nära salutorg och second hand-affärer. Vi dömer dem som bufflar och white trash, samtidigt som vi förhärligar oss själva och alla våra högskolepoäng och knepiga matrecept. Missförstå inte: jag vill ha den livsstil jag valt. Och missförstå inte: jag står för feminism och allt vad det innebär av individuella föräldraförsäkringar och likarätt. Men fred sluter man inte med sina vänner, utan med sina fiender (sa Yitzhak Rabin) och det kräver att man vågar pröva sitt sätt att uttrycka sig och testa nya vägar att gå och lyssna på vad som sägs. Vi kan börja med att inse våra egna svagheter och sluta demonisera dem som inte är som oss. Inte ens Pär Ström är idiot, även om det är lätt att tro det.