Here we go again

Åh, jag hade egentligen velat blogga om våren. Om att få sitta i ett träd och snacka med en lycklig unge som just lärt sig klättra eller om min egen nyfyllda fjortis som fick en sprillans ny palestinaschal och böcker om punk och som firades med god mat på restaurang. Men det dyker upp skit som målar det vackra grått. Jo, here we go again. Egentligen är jag lite svag för politikens rude boys; dom där som ibland säger lite för mycket och får backa och så. Politiken är lite för strömlinjeformad och spinnad. Men det finns viktiga undantag. Man håller avtal, man kickar inte på svaga och man spär inte på fördomar. Nu ingår jag i en majoritet som leds av en person som gör alla dom där grejerna och det har gått väldigt långt. Toppen nåddes igår och idag när Ilmar först samarbetar med Sverigedemokraterna i ett brev till regeringen om att flyktingar inte fritt ska få bosätta sig i Malmö i ett sammanhang som får det att se ut som om flyktingar och brott hör ihop. Det andra är ännu ett korkat uttalande om judar. Reepalu säger helt oombedd till tidningen Neo att Sverigedemokraterna infiltrerat den judiska församlingen i Malmö. Eftersom Ilmar själv samarbetar med SD kunde man ju tro att det var en komplimang, men det handlar såklart om något annat. Vinden blåser hård i Malmö och tyvärr är antisemitismen stark, precis som främlingsfientligheten. I det läget väljer vår tuffe ledare att sparka på flyktingar och judar. Det är dags för dom snälla att bli fly förbannade. Ju starkare du är, desto mer ska du stå upp för dom svaga.