Här har man alltid med sig

Det är en movable feast. I morgon sitter vi först på tåget och sen på planet och sen är vi verkligen där. Eller här, för här har man alltid med sig. Vi skapar oss själva när vi möter andra människor och miljöer, som kameleonter byter vi färg och så fort någon i en grupp byts ut så är det en annan grupp. Jag tröttnar aldrig på att förnya mig och slår mig aldrig till ro med det jag har. Och slutar resa gör jag först när jag dör eller när pengarna tar slut, vilket som nu inträffar först. Det är tur att resten av familjen annorlunda ser sakerna på samma sätt, för annars hade det knappast fungerat. Vi ska vara rädda om våra rastlösa själar, men låta dem andas in allt det som är världen. Så väskorna är packade och klockan ställd. Igen.