Därför klagar jag inte på Israel.

Nu beställde min judiska/e bekant en resa till Israel. Hen tyckte väl att vare sig de nattliga uppringarna med sina löften om gasning eller terroristerna och deras svenska BDS/StG-nyttiga idioter ska bestämma resmålen åt folk. Hen förstår nog inte varför folk som reser till Marocko och köper allt möjligt från Kina just ska bojkotta Israel. Eller så fattar man alltför väl varför Israel särbehandlas, nu som i alla jävla tider. Och folk undrar varför man inte är mer kritisk mot Israel. Svar: av samma skäl som jag inte skulle diskutera mångkulturens eventuella baksidor med Sverigedemokrater; när man har fullt sjå att förklara det grundläggande, så är det inte tid för finliret. De flesta som uttalar sig i debatten kan inte ABC i frågan och gränsen mellan israelkritik och antisemitism överträds i parti och minut, även av namnkunniga politiker. Man behöver inte sympatisera med sionismen, men det underlättar väsentligt om man vet vad sionism är innan man talar om det. Så ni får stå ut med mina tirader. Så länge äldre judar i Malmö hotas med döden bara för att de fötts, så länge kristna och vänsterfolk samlar pengar till terrorregimen i Gaza, så länge sossar konfererar om hur Jerusalem ska befrias från judar, så länge hör ni mig inte klaga på Israel.