Grekland brinner

Nu när Grekland brinner i vår TV och det ligger oätliga souvlakis och utspilld tsatsiki bland glaskrosset på Syntagmatorget, så riktigt hör man bouzokimusiken stiga över gränderna i Plaka, på sluttningarna upp mot Parthenontemplet på Akropolisklippan. En gång irrade jag runt där, nykter sedan tre månader, men yr i bollen ändå, eftersom jag självmant beslutat att för sista gången pang bom sätta ut alla psykpiller. Jag drack kallt kaffe som kallades frappé, när andra drack ouzo, köpte örhängen åt en tjej jag egentligen inte var intresserad av och sms-ade med en annan; det var en tid av förvirring och uppbrott för mig personligen, men de stolta hellenerna verkade lunka på i sin vanliga lugna takt. Jag gick upp tidigt och sprang runt Akropolis med nya blänkande skor och sen vilade jag trötta fötter i fontänen på torget. I katedralen tände jag ett ljus för att jaga bort alla demoner och sen gick jag ut och vidare i livet. Två dagar senare flög jag hem. Hoppas allt reder upp sig med den där krisen; hoppas att Zorba snart dansar på sin strand igen. Ingen olycka varar för alltid.