18 februari 2012

Ett långfinger åt ship to Gaza

Det var dagen efter den magnifika operaföreställningen och den inleddes med intervaller i parken och fortsatte med en promenad till biblioteket och i stan. På Gustav stod en man och samlade in pengar till ship to Gaza och jag som var ute på jakt efter guideböcker inför israelresan drog upp långfingret mot honom. Det var inte alls fint gjort. Även människor som ser ut som jultomtar och agerar nyttiga idioter åt islmister har rätt att uttrycka sin åsikt. Är man nästan femtio och fin politiker, så får man allt ha kontroll över sin motorik, precis som man inte ska säga saker i tidningen som kan tolkas som att det är en spricka i styret i Malmö, när det faktiskt inte är det.
Samtidigt så är ju politiken att vilja och tycka saker. Och jag kan känna att det är befriande att inte alltid vara så kontrollerad, mainstreamad och spinnad. Det kan rent av vara bra att släppa en smula på impulskontrollen och se vad som händer. Det är ju inte knappen till kärnvapnen jag sitter på, precis. Tur det. Men några fler långfingrar blir det inte. Och mitt löfte att räkna till hundra innan jag tvittrar står fast. Snart är jag inne i fållan. Bra, va?

3 kommentarer:

micke sa...

Och du kallar dig grön?

Micke sa...

Solidaritet


Miljöpartiets politik baseras på våra tre solidariteter



• Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet

• Solidaritet med kommande generationer

• Solidaritet med världens alla människor

Anders sa...

Det är ju lite svårt att kommentera inläggen, eftersom jag inte riktigt förstår poängen. Men, ja, jag kallar mig grön trots min stundom brustande impulskontroll.
Ja, de där solidariteterna ställer jag upp på, även om de är lite skumt formulerade. Riktigt vad det har med min text att göra fattar jag inte. Kanske tycker "Micke" att det är solidaritet att tillsammans med islamister bryta Israels legitima sjöblockad? I så fall ser vi olika på den saken.