Det är förintelsens minnesdag och alla minns och tycker synd om de folkgrupper som massmördades av nazisterna och deras hjälpredor. Vi tycker också illa om den politik som vår svenska S-märkta regering drev igenom och som innebar att tyska judars pass stämplades med J, så att Per-Albins gränspoliser visste vilka de skulle stoppa. Jovisst och hur kunde allt det där hända frågar vi oss om och om igen.
Men istället för att gräva en grop av hemmasnickrade teorier kan vi nöja oss med att inse att antisemitismen, liksom andra rasismer, finns och frodas och jobba utifrån det. Och aldrig prövas våra till intet förpliktigande ord om de stackars judarna som när det kommer till frågan om Israel och hennes rätt att finnas och försvara sig. För majoriteten av judarna var ju sionismen svaret på frågan om hur judarna skulle kunna överleva och FN köpte det resonemanget. Så att med ena halvan sörja förintelsens offer och med den andra förbanna att dagens judiska folk står upp iställker för att låta sig ledas in i ghetton och läger, duger fan inte. Både tända ljus och tjutande flygplan behövs. Judarna minns förintelsen och väljer att försvara sig. Det måste vi stödja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar