29 maj 2011

Viking bar och kungens moral

Tåget står still. Vi har en regering som bygger motorvägar för pengarna, så vi får vackert vänta på bättre tider någonstans mellan Södertälje och Nyköping. Och det är inte SJ:s fel alls, säger dom som egentligen vill återreglera järnvägen och vandra åter till plastmackornas och rökkupeernas tid. Och styvdottern sitter här bredvid och spelar snake på Saras telefon och far inte så illa. Själv lyssnar jag på Cash och Håkan och dricker fint priokaffe. Mina vader har återhämtat sig efter 42195 meters löpning på Stockholms stenhårda gator. Kinky as it may seem så tänker jag också på kungen. Han kan inte precis korsa Hornsgatan och gå in på sunkiga Viking bar och se CL-final med Söders Bajen/Barca-skrikande alkisar till fotbollssupportrar, ska han se Rooneys fantastiska mål, får det ske i avskildhet.. Inte heller kan han mitt i livet ta ut skilsmässa och gifta om sig med någon yngre och piggare. Han har inte bara att följa lagarna, han ska dessutom leva moraliskt oantastligt i enlighet med folkdomstolens smak. Det är nog inte så lätt. Så vitt jag vet är varken pornografi eller otrohet olagligt och inte heller att besöka ställen ägda av kriminella. Kanske har majestäterna ett gemensamt intresse för lesbisk liveshow, kanske lever dom i ett öppet förhållande eller som flatmates. Om sånt vet vi inget och ska inte heller bry oss. Om vi vill kan vi såklart förbjuda såväl samkönat sex som otrohet, men det finge fler och värre konsekvenser än att HMCXVIG kunde hängas ut som eventuell förbrytare. Enklast är förstås att ha valda representanter för Sverige. Då kan man ju välja vem man vill på vilka grunder man vill.

27 maj 2011

Den som vill kröka hittar alltid principiella skäl

Vin är egentligen livsmedel, brukade han säga innan han hällde upp ännu ett glas eller ibland en plastmugg fylld till bredden. Livsmedel, sa han och tänkte att bag in box inte heller var lika skämmigt som att korka upp en flaska. Så satt han där i lägenheten kväll efter kväll och kände ångesten lätta och alla de fina tankarna skymta fram i den lätta dimman. "Det här är livet", tänkte han. När han inte satt hemma och filosoferade så gick han ut och tog en öl, som det hette. En eller fem eller sju, det ska alla jävla moralister skita i, för jag är vuxen och kan fanemig ta ansvar för mitt liv. Oftare och oftare slutade kvällarnas jubel med morgonens förnyade ångest. Det var som om kroppens mängd av ångest ständigt ökade, trots det fagra talet om livsmedel och moralkärringar. En bra lösning var då att ytterligare höja rösten. Och att han tydligen gjort otillständiga närmanden kvällen före var liksom inte hans fel. Man får ju ta det onda med det goda.
Han slutade supa en vacker dag i maj och just idag är det faktiskt årsdagen, den fjärde, av den händelsen.
Nu läser han skribenter som talar om moralkärringar och att förmynderi inte inte fungerar, utan att varje människa själv måste få välja. Och att skatt på bag in box är tråkmånseri och så jävla svenskt. Han tar debatten och blir kallad saker. Han vet vad allt det där står för.

24 maj 2011

Det är ju inte OS, precis.

Idag var det Blodomloppet och på lördag väntar stockholmsmaran. Den senare har jag bangat för, eftersom jag går på motivation och skyr tanken på att springa två snarlika varv. Ja, jag har tränat och i grund och botten finns det två sätt att löpträna. Det ena är kvantitet - att helt enkelt springa jävligt långt, det andra är kvalitet - att göra extremt jobbiga saker som intervaller och backträning. Kombinera dom träningsformerna, ha kul och utmana dig själv, så går det bra. Får man ont ska man inte springa, utan vila. Sen ska man äta ordentligt och sova. Fler träningsprogram än så behöver man inte, om man inte ska bli världsmästare eller så. Klart man kan ha löpning och träning som hobby, inget ont i det, för för oss dödliga som lunkar fram i 5-6 minuterstakt räcker det jag just skrev. Ändå är det en industri utan dess like kring löpningen. Pulsklockor och högar av specialkläder och träningsläger för halvfeta medelålders män. Hej och hå. Men det är väl en ojkdröm som går i uppfyllelse där. Man blev ju aldrig en olympiastjärna som fick ta emot folkets jubel på stora torget i Karlstad och sen ett kneg som kommentator på SVT. Istället kanske man fick en fin examen och ett bra jobb och sen lägger man hela jobbskatteavdraget på löpargear. Det är er väl unt, men också en bild av ett land där man tror att allt kan köpas. Men runner's high kan du aldrig köpa ens med en pulsklocka för tio tusen. Det ärspringa som gäller och det är mycket jämlikt och demokratiskt.

23 maj 2011

Lappen ska vara inne den 1/4

Ding dong ringer skolklockan och det är sommarlov. Men långt dessförinnan ska vi meddela fritids om barnens närvaro under sommaren. Och vi vet liksom med oss att det allra bästa vore om vi föräldrar vore lika lediga som ungarna och ägnade alla lata regniga sommardagar åt att aktivera våra telningar, ty världen är så farlig nu för tiden och fritids är fel, fast det egentligen är bra eller så. Och tänk om dom inte når MÅLEN nästa termin, huvvaligen. Antagligen måste vi väl träna liite matte och satsdelar och så. Och låta dom göra ett extra enskilt arbete om sommarlov i olika länder, kanske. Så i mars månad sitter vi där med lappen som ska vara inne senast den 1april och anstränger oss för att vara den godaste, dvs mest lediga, föräldern i världen. Har vi ett ex att dela barn med, så blir det lätt en tävling med honom/henne också.
Men jag tror vi ska backa och chilla en smula. Det är ingen skam att arbeta för att försörja sig och ingen fara med ungar som får knala iväg till fritids eller ligga hemma framför datorn och leva på mackor tills vi kommer hem från jobbet. Det är helt lugnt, faktiskt. Som sommarlov.

22 maj 2011

Maktkåta och hur coola som helst

Makten finns alltid och all makt bygger på samarbete. Kan du få folk att samarbeta med dig, så har du makt. Alternativet är så klart att inta en offerroll, där du nog får sympatier, men också hånflin och skitsnack bakom din rygg. Det senare får du förstås under alla förhållanden och det är inget man ska vara rädd för. Är man någon, så talas det om en, är man ingen så är det tyst och är man oförarglig får man komplimanger. Åsa och Gustav verkar helt inriktade på att ta den plats i politiken som tillkommer det tredje största partiet och är beredda att svinga upp partiet till de sydtyska och berlinska höjderna. Det är bra, ty blyga violer till politiker för aldrig kyssa en vacker framtid. Vi är det parti, som ökar medlemsantalet, vi är det parti som har all anledning att vara kaxigt Vi är det enda av dom demokratiska partierna som är större än någonsin. Här i Malmö har vi äntligen börjat visa att vi inte lägger oss och att vi inte är någons alibi, clown eller stödparti. Vi är maktkåta och hur coola som helst. Vänj er, detta är bara början.

18 maj 2011

Underbar och älskad av alla

Åh, jag önskar att jag kunde vara underbar och älskad av alla. Ha en prydlig blogg där jag visade upp mina vackra barn och mina trevliga kreationer och bakverk. Allt detta kunde illustreras med ljusa vackra bilder och någon gång en och annan patetisk lagomradikal åsikt om att alla ska få vara sig själva och så där. Åh, jag skulle bli bekräftad med hundratusen Gud så klok du är, åh så fint du har det. Men det är inte mitt öde och min mission att vara sån. Jag är snarare den som plågar mig själv och andra genom att vrida och vända på saker. Lagom kan jag inte, lagom är som ljummen välling. Jag tilltalas av svärta och smärta och hoppet om att en annan värld är möjlig. Jag valde inte kampen, kampen valde mig. Och egentligen vill jag inget annat. Egentligen föraktar jag förenklingar och ytlighet och föredrar någon som har förbannat fel, men som kan föra ett samtal, framför den som nickar och glittrar med.

17 maj 2011

Välj Mikaela och Helene!

Det drar ihop sig till kongress för de gröna och det blir strid ända in kaklet om vem stå ska stå vid sidan av den redan utsedde Gustav Fridolin som,språkrör och om vem som ska väljas till partisekreterare. Jag åker inte på kongressen i år, men om jag gjorde det så visste jag vart mina röster i valen skulle gå. Jag vill ha ett språkrör som lugnt och sakligt kan redogöra för mitt partis ståndpunkter, någon som ser mig och alla andra i ögonen och inte viker ner sig om det blåser. Mikaela har slitit och slagits och härdats i partiets centrum under många år nu. Hon utstrålar den trygghet som inte bara tilltalar intellektuella i Majorna, på Möllan och Söder, utan även folk långt ute i Upplands-Väsby, Lerum och Staffanstorp, platser som vi måste nå om vi ska bli det vi vill bli. Mikaela är breddningen av partiet personifierad.

Till partisekreterare vill jag se Helene Öberg. Trots ganska unga år har hon en gedigen erfarenhet av att jobba i folkrörelser för att påverka brett. Helene står pall i en strid, hon kan entusiasmera och lobba med ett leende. Helene och Mikaela har också kommit en bit in i livet med barn och familj. Jag önskar att det saknade betydelse, men att man varit med om olika skeden i livet och kommit hel ur det ger en livserfarenhet, som man inte kan läsa sig till någonstans. Både Helene och Mikaela är säkra kort, genuina grönisar som jag vet håller ett tempo som gör att man orkar från start till mål. Bägge har ett gott nätverk, socialt och politiskt.
Vare sig Helene eller Mikaela (eller Gustav) delar till fullo mina åsikter; i frågan om barnfattigdom och utanförskap hamnade vi helt i otakt , liksom i frågan om pigavdragen. Men det stör mig inte. Partiets främsta företrädare ska stå för de linjer som mödosamt vaskas fram och för de- ibland smärtsamma - överenskommelser partiet träffar med andra. Partisekreteraren ska dessutom främst stärka organisationen, oavsett politisk inriktning. Så: välj Mikaela Valtersson till språkrör och Helene Öberg till partisekreterare.

Edit: så sent som idag berättar Helene att hon inte längre står till förfogande. Mitt förslag till psek blir då valberedningens ex-malmöfavorit Anders Wallner.

15 maj 2011

This is à man's world

Det är så fint att se vänsterradikala tonårstjejer gå i mental armkrok med hamasanhängare och skrika saker om att krossa zionismen. Hur vore det om ni fattade att era nyvunna vänner med glädje skulle rappa er för att ni går på stan utan slöja och manlig släkting eller äkta man. Det är nämligen så det går till i Gaza. Och zionismen kommer inte att låta sig krossas, när ska ni fatta det?
Men nu var det ju inte naiva wannabe-fedayins jag skulle skriva om, utan turen till Göteborg med äldstebror och hur märkligt det där med manlighet är. Hur obekväm och konstig jag ofta känner mig i manliga sammanhang, men hur jag ändå gillar det där med att ståpå läktaren och skrika saker och att ta initiativ och stå upp för sin sak och ta dom smällar det kostar i olika sammanhang. Jämställdhet och feminism innebär ju inte att det traditionellt manliga genomgående är dåligt. Det är svårt att fostra pojkar, för i den vackraste av världar är det alltid demokratisk dans, men i denna världen får den man som inte bjuder upp inte heller dansa, so to speak. Och man får vara beredd på att män är svartsjuka och sexistiska och att förakt för svaghet alltid finns med i grabbgängens snack, även i förment radikala sammanhang. Stark är den som vågar bjuda på hela sitt register och som inte behöver vare sig filttofflor eller hölster.

13 maj 2011

Så jag sviker Malmös barn, gör jag?

Gårdagens fina blogpost försvann i intet, tydligen. Det var en fin post, full av drypande elakheter mot en och annan som sitter där på sina höga hästar och vet hur det är, som Uffe sjunger. Alla har såklart sina egna åsikter, men vissa saknar förmåga att granska sig själva som dom granskar andra. En del har paxat för att kalla sig radikala och i samma andetag döma andra. Själv attraheras jag mer av folk som frågar sig saker, än av dem som har alla svar. Det är bra mycket radikalare och upprorigt att våga lyssna än att bara missionera.
Nu har det skenradikala etablissemanget bestämt sig för att jag svikit Malmös barn, jag och alla andra gröna. Att det ligger minst en hund begraven i badhusfrågans hantering är alldeles klart. Ilmar och hans utsända fritidsnämndsmegafoner ryter högt som en plågad grizzly. Man brukar göra det när substansen saknas. Mitt råd till gräsrotsvänsterfolk är att kanske fundera lite på varför S ledning inte kunde backa på en enda punkt och varför en skitfråga som denna kunde få äventyra så mycket. Talet om att jag sviker Malmös barn har jag svårt att ta till mig. Möjligen mina egna då och dom på jobbet, för som alla brottas jag med en känsla av otillräcklighet varje dag året om.

Men nu sitter jag här på tåget i svart skjorta och uppvikta Levi's. Göteborg väntar och en helg med äldste sonen. Fotboll och häng i stan, men ingen kommer någonsin undan politiken. Inget man vill heller.

12 maj 2011

Politikerbesök på gång

På nästa sammanträde ska miljönämnden ut till Rosengård. Vi satsar ju på projektet "Hållbara Rosengård" och har också äskat pengar för bostadstillsyn, vilket säkert kommer de sunkigaste lägenheterna på Rosengård till del. Politikerbesök är rätt vanligt i Rosengård. Man får se olika projekt som får hoppet att spira och man tycker sig få en bild av hur saker ligger till. Har man tur sjunger en grupp barn för besökarna, men det är nog mest vid bättre besök, exempelvis när ministrar kommer. Vid politikerbesök brukar chefer och handläggare klä sig extra fint och köpa goda kakor och alla är nöjda vid dagens slut, tjänstemännen som får lobba för sina verksamheter och politikerna som kan åberopa besöket i den så kallade verkligheten.

Jag tror att vi politiker ser verkligheten bäst om vi rör oss i den lite då och då och när som helst. Jag ser rätt mycket av stadens miljöer när jag springer, stan är liksom osminkad helt vanliga kvällar. Annars får man väl fråga runt lite om man vill veta, ha sina egna remissrundor, om man säger så. Det är ju förstås lätt att tro att ens bekanta och likar är ett tvärsnitt av befolkningen, men jobbar man med olika sorters människor, så kan det botas.

Om förorten sägs det väldigt mycket, överdrifterna haglar åt olika håll beroende på vad man vill ha fram. Vill ha fram katastrof och kris är den inte långt borta och vill man ha fram kreativa Muhammeds, som vet vad dom önskar sig, så hittar man det. Medelklassradikalerna hittar ofta det vackra och fina, men skulle inte för allt kul i Kalmar välja att bosätta sig i hooden, för då skulle väl magin försvinna samtidigt som cykeln och tvättiderna, kan man tro att dom tänker. Aldrig behandlar man rosengårdsbor som vanliga människor, alltid är det nåt speciellt som ska framhävas. Att klyftorna i stan växt under de senaste decennierna går däremot inte att tolka bort. Det gör såklart inte något att några blir rika, det som är fel och farligt är att vissa inte riktigt bjuds in eller får verktyg och sparkar i röven vid rätt tillfällen.

10 maj 2011

Rosengård och sporten - laglöst land?

Hoppas det inte är ett invandrarlag och måtte det inte vara Rosengård, tänkte jag, när jag hörde om idiotfarsorna som jagat och hotat eller använt våld mot en liten ungdomsdomare. Värre blev det av att FC Rosengård (för det var ju tyvärr så) börjar babbla om att det finns två sidor av myntet och så där. Så jävla tragiskt och korkat. Men det blir lätt så Många (ja,jag generaliserar)i Rosengård lever utanför samhällets rättigheter och skyldigheter och gör därför saker dom aldrig skulle gjort om dom bodde i centrala stan eller i sina gamla hemländer. Här ute cyklar inga barn med hjälm, här kör privatpersoner, färdtjänst och polis på cykelbanor, här kan man lätt välja att komma till skolan några veckor in på terminen, därför att man varit i Libanon eller Kosovo på semester. Här funkar wienerbröd lika bra som frukost som fil och flingor. Saker, stora som små, som borde vara tabu möts med axelryckningar eller skylls på strukturell rasism, eller så.

Du får dom monster du skapar, säger dr Phil. När skolinspektionen säger att Rosengårds problem är de låga förväntningarna på ungarna, så är man något på spåret. Behandlar man folk som barn, så (för)blir dom barn.

Sen är det det här med idrotten, in the namne of sport (ja, generalisering igen)kan man göra saker man aldrig skulle gjort i andra sammanhang, yttra både det ena och andra och uppenbarligen använda våld, till och med i en knattematch. Korkat och omoget beteende på och runt planer behöver man inte åka till Rosengård för att hitta, men kombon blir rätt så förödande. Det är för jävligt, men inte otippat.
Om igen, behandlar man vuxna som barn, så lever dom upp till förväntningarna.

Lösningen är såklart att behandla folk som vuxna och kräva samma saker inom idrotten och på Rosengård som på andra ställen och i andra sammanhang. Det du inte kan säga och göra på jobbet ska du inte säga eller göra vid en fotbollsplan heller. Vare sig Rosengård eller idrotten ska vara laglöst land.

07 maj 2011

Aftonbladet som medberoende.

Det fanns en tid då arbetarrörelsen stod för solidaritet med de svagaste och nykterhet och skötsamhet. Den tiden tycks vara som bortblåst. Nu skriver rörelsens främsta nyhets- och opinionsförmedlare ledare om ammande mammors rätt att vara halvpackade på krogen, för det är ju inte vetenskapligt bevisat att vin i bröstmjölken skadar barnet, påstår bladet. Det luktar medberoende lång väg. Att få höra att det inte är så farligt att dricka under graviditet och amning är ljuv musik för mammor i riskzonen och för de som redan klivit över gränsen till beroende. Att sen aftonbladet inte förstår det större sammanhanget, där direkta fysiska skador bara är en liten del av effekten av drickande, värre är den omdömeslöshet som följer av fylla gör mig beklämd. Och du kan aldrig veta vilka effekter just dessa glas får på just denna mamman vid just detta tillfället. Och snacket om två glas vin bara, hör jag hört till leda. Mig kan ingen lura. Det är inte diskriminering att förhindra olyckor, det är civilkurage. Rival får såklart ha hårdare regler för alkoholservering än lagen kräver, så länge man inte bryter mot någon annan lag. Hade ledarskribenten varit en vän till mig, så hade jag bett hen fundera på sin egen relation till alkohol. Vad gör att man känner sig nödgad att i Sveriges största tidning försvara krökande morsor. Fundera på det, ni.

06 maj 2011

Dom kallar oss borgaras

Borgaras kallar dom mig, medelklassradikalerna. Det är en smula löjeväckande. Jag är född i Biskopsgården för rätt så länge sedan, i ett sammanhang som präglades av skötsam arbetarkultur och traditionella könsroller. Men mina föräldrar trodde inte på revolutionen eller på ett gudi ingripande, utan förstod att man själv fick förverkliga sina drömmar om dom skulle bli av. Mina föräldrar hade inga drömmar annat än bättre jobb och bostad och så. Arbetarklassen har sällan tid att fundera på om livet är meningsfullt. Livet finns där och uppgifterna ska lösas. Min uppväxt och mina erfarenheter, som förälder, pedagog, nykter alkoholist och politiker gör mig till den jag är. Och min övertygelse är att all förändring kommer inifrån och nerifrån. Som förälder, politiker och pedagog kan jag kanske visa på möjligheter och peppa, men det viktiga jobbet måste varje människa göra själv. Där skiljer vi oss från medelklassradikalerna, vi som tvingats kämpa på riktigt. Därför kan vi omöjligt vara socialister eller den sortens religiösa som tror att någon annan ska fixa det åt oss. Vill du ha din frihet, får du ta den.

05 maj 2011

Sossarna är så dåliga förlorare

Sossarna här i Malmö är sjukt dåliga förlorare. När vi gröna nu gjort upp med moderaterna i simhallsfrågan, så säger Ilmar att beslutet är omoget och en facebookvän och hans polare drar till med att vi skulle ha dealat med SD och kallar oss borgaras. Oh, yeah. Borgaras för att vi inte vill bygga nåt slags vattentivoli för skattepengar precis intill HSB:s fina planerade idottsby. Och fy vad vi sviker de stackars fattiga barnen. Som om fattiga barn nånsin kan gå på äventyrsbad; fattigdom är just att inte ha råd med sånt. Fattigdom är att behöva räkna varje slant.
Sen är det bara så att jag så tidigt som våren 2009 gick ut på sydsvenskans debattsida och krävde att gamla stadion skulle ersättas av en simarena och kort därefter sa moderaterna samma sak. Det är kända åsikter som vi och moderaterna var för sig gått till val på.

Och ändå är S arga för att det inte gick som Ilmar tänkt. Det har i grunden inget med frågan om badhusens placering att göra, utan handlar om S självbild och bild av Malmö som stan där det blir som man tänkt. S har byggt motorvägar med V, man har byggt breda vägar tvärs igenom Limhamns gamla låghusområde med Skånepartiet, man har satsat ett oräkneligt antal miljoner på skrytprojekt tillsammans med M och man har skänkt mark till Percy Nilsson, så att Percy kunde bygga den arena där hans hockeylag nu spelar mot Tingsryd och Oskarshamn, medan fansen dränker sina sorger i mat och pilsner som får det att klirra i kassan hos den redan så täte Percy. För S har innehållet i besluten alltid haft mindre betydelse än själva känslan av att få bestämma. Vi gör nåt, liksom. Och när det inte blir så, så blir förvirringen stor, som en autist som får sina cirklar rubbade går man runt och undrar vad som hände och ångesten växer och ur munnarna på vanligtvis trevliga och smarta politikerkollegor kommer grodor stora som King Kong.

Att ta sig på allt för stort allvar, att sakna självironi och insikten om att allt inte alltid kan gå ens väg är inte vackert och det kan nog straffa sig på fler än ett sätt. Ingen älskar en dålig förlorare.

04 maj 2011

Lagom oumbärliga föräldrar.

Jorå, det är vi som bär ansvaret, det vet vi med oss. Utom när man hamnar med sin unge på BUP, för då finns det helt plötsligt inget alls man kan göra, då är man bara fånge i ett jävla samhälle (och ungen sätts på vanebildande piller innan du hunnit säga så mycket som kärlek). Fast inne i en gnager tron på att det dom tröstar en med bara är just tröst och att kvackarna bakom ryggen betraktar en som värsta white trash, medan deras egna barn såklart går ut med 20.0 eller så. Men har man som jag lyckan att ha fått en hel skara barn, så vet man att dom bär på en del olikheter, trots samma uppfostrare (samma far, i alla fall) och man inser att barnens lycka och utveckling är mer komplicerat än bara samhällets fel/förtjänster eller föräldrarnas fel/förtjänster. Men skulle jag ändå peka på något galet, så är det övertron på oss föräldrar. Mammorna rusar från jobb till dagis som skållade råttor för att snabbast möjligt hämta sina barn och tror alltså på fullt allvar att en halvtimme hit eller dit påverkar barnen. Och tror man att barnen mår bättre ju mer tid de spenderar med sina föräldrar, så har man en övertro på sin betydelse och kompetens. Vi ska alltså inte nödvändigtvis sänka arbetstiden för att föräldrarna ska vara mer med sina barn, kanske ska dom istället andas en smula och eventuellt ha lite skön eftermiddagssex med partnern. Barnen har det ju bra i förskolan, så chilla. Men visst är det bra att födas med rätt föräldrar. Såna som inte tror att dom är mer än lagom oumbärliga.

02 maj 2011

Långliggare och andras tid

Världen är större än Möllan, blir jag varse. Vi åker genom landet per bil och det är skog och skog och skog och långliggare på campingen i Vadstena som ringer till karlavagnen och pratar om att nu är det tid igen. Tid för boule och melodikryss och sådant där vanligt som folk gör. Alla blir vi hemmablinda på vårt eget sätt, det kan ju vara bra att bli påmind om.

Sen är jag väldigt besviken på min riksdagsgrupp som tydligen tycker att andras döttrar ska tjäna piga och torka golven hemma hos de fina riksdagsledamöterna och andra som har råd. Frågan är vad rutavdragarna ska göra under den tiden som underklasspigorna torkar deras skit. Sitta i möten kanske eller på flyget till en fjärran semesterort. Det är så uppenbart att vissas tid är mer värd än andras och det stör mig på gammalt klasskampsvis, även om det såklart finns andra avdrag ochbidrag som är värre. Varför inte avskaffa reseavdragen helt, till exempel?
Varför ska jag subventionera andras bilåkande?

Men vi åker alltså genom the land of the wild and free, skogsklädda gnällbälten och bedagade bruksorter. Ingen surdeg så långt ögat når och korv istället för falafel. Nere vid macken brummar en V-åtta och några duellerande banjor skymtar nere vid älven. Inga rutar på långa vägar, men ett och annat reseavdrag, kan man tänka. Vardagspussel har man aldrig hört talas om.