Medelklass i Norrköping

"Du är inte arbetarklass, du är medelklass", säger Sara och så är det. Jag har kulturellt kapital, jag vet till och med vem Bourdiou var. Jag jar aldrig behövt kämpa så värst mycket. Vi går går omkring på Arbetets museum och den vaclra strömmen forsar lika vild som förr och det är minnen av ens bakgrund och dåtid som tornar upp innanför Strykjärnets röda tegel. Ja, medelklass är vi med våra högskoleexamina och våra priopoäng som ger oss gratisnätter på scandic hotel. November tar avsked med julmarknader och hård vind och vi enas om att städer med spårvagnar och bra konstmuseer är städer värda att besöka. Sen rör vi oss i resterna av Sveriges Manchester och köper rättvisemärkt i källaren på den gamla fabriken nu när all produktion sedan länge flyttat ut, först till Portugal och sedan till Kina efter fascismens fall. Frågan är väl vart den tar vägen sen. Kanske fylls mellansverige åter av tekoindustri en dag?
Uppe på Drottningatan kör spårvagnarna på linje 3 med nya vagnar från Bombardier och ombyggda begagnade från Duisburg. Stadskärnan andas sextiotal och det finns till och med avrivna tomter kvar. Vi går hit och dit och äter gott och sover ut i Scandics sängar. På morgonen tar jag en backig runda innan jag får njuta av kravmärkt frukost. Sånt är det, medelklasslivet.