En gång gick jag i ett förstamajtåg där paroll nummer fem var "kvinnokamp-klasskamp". Jag begrep aldrig vad som menades med det. Kanske att tjejerna fick vara med dom tuffa arbetarhjältarna om dom bråkade om rätt saker? Ingen minns längre och kort därefter slutade jag gå i förstamajtåg. För mig var och vlev feminismen alltid något helt annat. Så enkelt som att varje människa ska få utvecklas efter sina möjligheter, där det som finns innanför pannbenet är viktigare än det som finns innanför jeansen. Och för att detta ska bli verklighet krävs kunskaper och politiska beslut. Feminismen kan självklart kombineras med olika andra idéer. Man kan tro eller inte tro på Gud, man kan tro eller inte tro på evig tillväxt och tro eller inte på behovet av att förstatliga SAAB.
Med denna insikt samarbetar jag med socialister i Malmös rödgröna styre, som ledamot i jämställdhetsberedningen och hittills har det gått utmärkt. Men när det kommer till att synas utåt blir det annat ljud i lådan. Då basunerar mina samarbetspartners ut att det minsann är S och V som jobbar med frågorna. Korkat nog, eftersom det är lätt att kolla vad som hänt före respektive efter 2006, det år som Malmö gick från rött till rödgrönt. Svar: det mesta har hänt efter. Feminism är inte socialism.
2 kommentarer:
Något helt annat: Du som är cyklist i Malmö - gå in på Köpstoppsbloggen och ge dina erfarenheter i dagens inlägg!
Skicka en kommentar