Dagis: man får vad man betalar för

Det ryker från min kaffemugg och radion basonerar ut Spanarna i köket. Det är inget ovanlig lördag på det viset, men ändå konstig, för bortsett från människorna i radion och kvalster och silverfiskar är jag ensam i drömlägenheten. Ni vet, den där femman på Bergsgatan som kostade långt under 22 miljoner, snarare en dryg tiondel av den summan. Det dåliga samvetet över att bidra till gentrifieringen av Möllan får modesta proportioner helt plötsligt. Tack, nordea. Föga har jag sett Kalla fakta om barn som skadar sig i förskolan, men däremot har jag lusläst den här krönikan. Och mitt tråkiga budskap til oss politiker och hela det stora skattekollektivet är: man får vad man betalar för. Jag föredrar tusen gånger hellre att ni (som LR:s pressekreterare) kallar oss dagisfröknar och platsen vi jobbar på för dagis, om ni i andra ändan ser till så att vi kan sköta vårt jobb. Det handlar som vanligt om pengar, men inte bara det. Kunskaper är fint också. Idag är den pedagogiska diskussionen i förskolan på en fattig nivå. Det är vanligare att personalen moraliserar över föräldrars livsval än att de reflekterar över hur innehållet i verksamheten.Vår roll att ge ungarna redskap att förändra egna och andras livsvillkor drunkar i Lilla snigel och Luciafirande. Så har det inte altid varit. När jag började jobba fanns ganska många politiskt medvetna, smarta pedagoger som ifrågasatte allt. Idag blir ytterst få förskollärare och de som blir det förstår inte alltid sin mission. Visst är lönerna kassa, men det har de alltid varit. Det handlar om andra saker. Arbetsvillkor, intellektuell standard, uselt ledarskap. Man får det man betalar för och vill ni ha social rörlighet och integration så kräver det en del.
Och istället för att prioritera att ungarna mäts, vägs och jämförs måste vi göra dem robusta och kritiska så de klarar av att klättra i träd och bryta upp från medeltiden i vårs getton. Trygghet handlar inte om att vaddera dörrkarmar eller om kameraövervakning och höga staket, det växer inifrån hjärtat. Allt detta kräver tid för reflektion och välutbildade pedagoger.