När jag kliver på bussen vid Möllevångstorget är det fortfarande natt. Det är bara jag och chauffören på buss 35, staden börjar gnugga sig i ögonen, inne i husen puttrar kaffebryggare och grötkastruller. Malmös stadsbussar är väldigt behändiga när knappt någon åker. Gott om plats och inget kamp om metrotidningarna. Men för det mesta är det överfullt och trångt. Usel service från förare som inte kan taxan och ofta olag i trafiken. För detta ska vi nu snart betala sju procent mer. Skånetrafiken och regionledningen flinar som påtända tonåringar och berättar om de fantstiska investeringar som görs i trafiken och som kan vara värd att betala mer för (lätt att säga för ett välbetalt regionråd, kanske). Man berättar däremot inte att man samtidigt varmt välkomnar och är beredda att subventionera ett dyrt motorvägsbygge mitt i länet. Nästan alla vet att nästan alla får samma sak för mer pengar efter taxehöjningen. De stora ivesteringarna i trafiken är i praktiken synnerligen blygsamma. Någon kapacitetsstark kollektivtrafik på spår ser vi inte röken av i Malmö. Och nästan alla vet också att motorvägsbygget inte alls drabbar bilistens privata plånbok, tvärtom kommer fler bilister att få tillfälle att köra fort (ett tag, tills även den nya vägen korkas igen).
Man känner av hur det prioriteras. Sånt kallas signalpolitik.
Det signaleras om vilka som är viktigta att satsa på (bilister) och vilka som inte är lika viktiga (vi som väljer bort bilen).
2 kommentarer:
Efter en sånt inlägg kan man tro att du har gjort dig av med bilen. Varför då, det verkar som du vill mena att vara bilägare är helt gratis och inte generarar en enda skattekrona till samhället.
Bilister betalar inte mer skatt till regionen än jag.
Skicka en kommentar