30 oktober 2011

#mp30

Någon vinkar till mig från en taxi mittemot skrapan i Västerås och i rulltrappan lite senare träffar jag honom: Birger Schlaug. Och vi hälsar och pratar lite och de minnen som väller fram förflyttar mig en avgrund av tid baklänges. Det var på den tiden vi satt i ett undangömt kansli i en park och smidde planer om att ta vårt sargade parti tillbaka till riksdagen, något som också lyckades i september 1994 och Birgers del av den segern kan inte överskattas. När vi är några som får resa oss upp i salen och beskådas, ser jag hur förändrat allt är; mainstreamat, välklätt och professionaliserat. Det kan nog inte bli annorlunda. Men vi måste ha rebelltaggen kvar, annars kommer det någon annan som tar den facklan från oss. Det gröna parti jag blev aktiv i var rätt grabbigt i grunden, trots tuffa ambitioner. Så är det inte längre. Nu blir man inte invald i ingrupperna för att man är ekoodlare och har ett självbyggt vindkraftverk. Nu är det mer queerkorrekt och schlager som gäller. Men alkoholens ställning är orubbad. Man får ha överseende med att det blir lite übercoolt ibland och att hipsteridealen från SoFo i någon mån regerar, för vi är ändå det parti som dansar in i framtiden. Men vi måste fundera på vad professionaliseringen av politiken gör med oss, måste rensaut brödpolitiker och arvodesrebeller, måste bredda basen ut till höghus och villamattor och andas djupt och bygga i maklig takt. Rebelltaggen ska förbli vår. Anders hjärta de gröna 4-ever.

Inga kommentarer: