04 oktober 2011

Language of love

Chefen kommer in till mig och vi snackar om flerspråkighet. Att ha flera språk berikar på alla sätt, det är tom så att ju fler språk man kan, desto lättare har man för att lära sig nya. Till och med modersmålet blir bättre och mer varierat av kunskaper i främmande språk. Jo, vi är överens, jag och chefen. Man ska tala kärlekens språk med dem man älskar. Och kärlekens språk, hjärtespråket är alltid det man kan bäst. Om man berövas sitt modersmål så rovs en del av ens hjärta ur kroppen för alltid. Sen måste man ju få tillfälle att uttrycka sig också, annars blir det som på Kuba att man utrotade analfabetismen bara för att sen strypa yttrandefriheten. Jag tycker nog inte riktigt att skolan och förskolan är så bra på det där. I den italienska staden Reggio Emilia utarbetade man efter fascismens fall en pedagogiskt arbetssätt som byggde på att barnen skulle få tänka själv och i nya banor, utan att begränsas. Nu behöver vi det igen. Nästan alla barn jag jobbar med har föräldrar som vuxit upp i diktaturer. Ungarna lever i en machokultur och könsrollerna är hårda som betong. Vi har en stor uppgift framför oss, men ändå blir det samma sångsamlingar i förskolan och samma matteböcker i grundskolan, som överalt annars. Tidsfördrov pch omorganisationer. Ja, språk, kärlekens språk och när jag får vara med och dra igång förskolekören igen så är det underbart varmt. Solen tittar in som om oktober inte fanns där ute och barnen uttrycker sig med kraft. Hoppet lever.

1 kommentar:

Anonym sa...

Kubas framgångar vad det gäller läskunnigheten sedan Castro är int särskilt imponerande.
1950-1953 var läskunnigheten 76%, år 2000 var den 96%. De flesta andra latinamerikanska länder har gjort stora framsteg utan att nödvändigtvis se sig tvingade att begränsa vad medborgarna får läsa.
Costa Rica gick från 79 till 96% under samma period.
Jag vet att du inte försvarar förtrycket på Kuba men jag tror att du liksom många andra glömmer bort att Kuba i de flesta avseenden var Latinamerikas rikaste och mest utvecklade land innan 1959. Utveckligen därefter är allt annat än imponerande.
/Vils