25 oktober 2011

Det där med att vara en bra förälder

Jag fick ett mail från en av mammorna i sonens klass. Om vi föräldrar kunde turas om att närvara i klassen, så skulle allt säkert bli bättre, trodde hon. Jag vet att hon bara menar väl, men när jag svarar henne, övriga föräldrar och lärarna på klass 7a:s maillista, så blir svaret att med ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan jag vara både här och där. På egen bekostnad går jag däremot inte till skolan på dagtid.
Nu är det ju inte ens klart vilket problemet i sonens skola är och därmed vet vi såklart inte vilka åtgärder som behövs. Det pratas lite diffust om dålig stämning och så. Men i all barnverksamhet uppstår en heterogen koalition av deltidsarbetande mammor och arbetslösa, som har all tid i världen och som tycker att höjden av föräldraskap är att baka bullar åt klassen eller vara med i skolan och på utflykter. Som om det är närvaro i timmar och minuter som är viktigt. Det är väl samma föräldrar som inte släpper loss sina unga ungar, utan tvingar dem att bryta sig loss med ett brak. Min sons relationer och liv i skolan är hans eget och inte mitt. Han är 13 och min uppgift är att varsamt släppa loss honom ur min famn (bildligt, för bokstavligen slutar vi aldrig att kramas). Och nu skule det alltså vara bra om vi följde med våra tonåringar till skolan, sades det. Det finns en frustration hos oss föräldrar att saker i barnens utveckling inte blir som vi drömt om och över att det ansvar med stort A som vi föräldrar ständigt tillskrivs inte ger oss full omnipotens. Men lika lite som man ska göra sig till offer för omständigheter, lika lite ska man tro att man kan påverka allt. Att jag uppenbarligen, i samverkan med min första hustru, genom blodet fört över bokstavstrassel på två av mina barn har varit en ständig källa till samvetskval. Att de andra två inte spenderar så mycket tid hos mig som vi önskar är en annan källa till magont. Men det man inte kan ändra på, det får man acceptera, och inte ens allt man kan ändra ska man försöka ändra, för priset kan vara väldigt högt. Man får försonas med sin otillräcklighet och leva lite här och nu. En bit choklad i soffan, en höstdag på Tivoli och en extra kram.

2 kommentarer:

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=eKuEiuDDg6I&feature=related


http://www.youtube.com/user/SyrianregimeCrimes#g/u

Här har du exempel på hur det går för många av de syrier som sätter sig upp mot regimen, dom möter döden via svår tortyr medans sådana som du ägnar tiden åt att hacka på Sverigedemokrater och dadda med ekonomiska lycksökare och irakiska f.d. Baathpartister vars avkommor inte har ngt bättre för sig än att "ta över" Sevedsgatan och fortsätta den livsstil de hade innan Saddam föll. Du borde skämmas.

Anders sa...

Okej.