26 oktober 2011

Därför är jag nykterist

Jag sitter i köket på morgonen med mitt kaffe och min gröt. Radion maler P1 morgon och jag kollar accent, som är IOGT-NTO:s tidning. Vi nykterister är ett blandat släkte, kan jag konstatera och känner mig en aning frustrerad över att det är så mycket kaffe och minigolf och mindre av den politiska kamp mot alkoholnormen som jag gick med för att stödja. Men samtidigt förstår jag att man håller sig vid sidan av. För det är inte en middag, inte en fest, inte en after work, knappt ett enda socialt sammanhang utan att man förväntas dricka. Till och med mitt eget parti ordnar gröna pubkvällar och allt vad det heter. Och även om jag med glädje argumenterar för nykterhet och lever som jag lär, så vill även vi nykterister nån jävla gång slippa agitera. Att det är drogfriheten som är det konstiga är ju helt märkligt. Det normala är alltså att inte vara vid sina sinnens fulla bruk. Märkligt.
Jag är nykterist därför att jag måste. Jag är nykterist därför att jag vill. Jag är nykterist därför att alkoholen står för 80 procent av alla våldsbrott. Jag är nykterist därför att jag inte behöver skiten och inte vill ha den. Du får leva som du vill, men ställ aldrig mig till svars, försvara aldrig droganvändande.

Inga kommentarer: