Saras bil pajade igen

Saras bil pajade igen och denna gång tycks det vara för gott. Så hejdå bröllopsfesten vi skulle gå på om två helger och hejdå utflykten till Söderåsens nationalpark. Självklart kunde vi åka kollektivt till ställen i närheten och sen tagit taxi sista biten. Det kostar givetvis mindre än att ha bil i längden, men mer i det korta perspektivet. Men det kommer inte att ske, för det är ju så jävla krångligt. Har man bil är det bara att sätta i nyckeln och starta. Woopido. Vill du ha din frihet får du ta den. Eller snarare köpa den . Har man bensinkort så fattar man heller inte vad det verkligen kostar att köra och verkstadsbesöken glömmer man bort. Men å andra sidan innebär det en ohygglig skatteåterbäring att ha bil. Förutom bensinskatten, så får man tillbaka en hel del kommunalskatt när man kör bil, ty vi malmöbor kostar på bilisterna fina gator och rondeller och tvingas separera cykel- och gångtrafik. Att skaffa bil är dyrt, men man får valuta för skattepengarna om man gör det. Men den där friheten, den är skön. Vinden som sveper i håret och Springsteen som sjunger om hur han körde iväg en liten tur och sen aldrig kom tillbaks. Vi är glädjedödare, för att använda timbrospråk, för vi missunnar andra deras frihet. Och kollegor och andra förstår verkligen inte varför vi vill begränsa biltrafiken. Tradiga ni är. Och domedagsprofeter som bombastiskt predikar om de gemensamma resursernas ändlighet. Då vill man bara sätta i nyckeln, vrida om och dra iväg.