28 augusti 2011

Utan bilen kastreras vi

Sara körde bilen till besiktningen och fick beskedet att bromsrören var av. Och utan bromsar klarar man sig inte i trafiken, det inser till och med jag. Så det blir en utgift på alla andra för bilen. Ni som brukar läsa min blogg vet att detta med bil är något alldeles nytt för mig. Aldrig har jag åkt så mycket bil som under det senaste halvåret och aldrig har Sara åkt så lite, skulle jag tro. Det sägs att bilägare oftast underskattar utgifterna för bilen, samtidigt som de överskattar kostnaderna och krånglet med kollektivtrafik. Men det är inte det saken gäller egentligen. Ve den som vill ta min frihet ifrån mig. En man ska ha muskler och cylindervolym att visa upp för att inte känna sig kastrerad och det får kosta vad det vill. Jag känner folk som går på soc och bor 500 meter från affären, men som ändå har bil. Och jag förstår det så väl och staten ska inte lägga sig i i onödan. Men frågan om transportval är inte som valet mellan en röd eller blå tröja eller som valet mellan att fiska eller plocka svamp. När din frihet ger mig och mina ungar mindre frihet, så får du backa. När din frihet gör att färre kan bo och röra sig i stan, då får du parkera och promenera. Sara kommer att låta laga sin bil, men egentligen hade ett medlemskap i en bilpool rä kt för våra (misslyckade) svampexkursioner och till alla andra platser kan vi cykla eller åka kollektivt. Utan nån större kastrationsångest.

1 kommentar:

cruella sa...

Att leva utan bil (och billigt danskt fläskkött!) är de två ideal som vi faktiskt lever upp till i den här familjen. Dessutom bor vi i lägenhet. Mer behövs inte för att leva så klimatsmart som man brukar begära av folk i vår västvärldsutopi där frågan om livstilen alls ska få påverkas är het. (Fast fläskfrågan handlar förstås mer om djurskydd.)