"Du vet väl att det är oåterkalleligt", säger den unge läkaren med rötter från Iran eller kanske Oran och jag tänker att just det är som är tanken med ingreppet, som det så vackert heter. Men sen svarar jag att jag ju har fyra barn och då nickar han och säger att jag kanske gjort mitt ändå. Att hänvisa till att man redan avviker från normen funkar alltid, ty normen är stark och varje sammanhang har sina normer. På joner tycker några av kollegorna att jag inte är riktigt klok och har på fullt allvar aldrig hört om en man som steriliserat sig. För det är just det som ska ske. Precis som jag förvarnat om tidigare, så ska det klippas ledningar och göras avslut. Detta samtidgt som vår gröne gruppledare i Malmö får sin förstfödde Hampus och halva partistyrelsen byter blöjor och diskuterar amning och föräldraledigheter. Det är bra nu, nog nu. Åh, frågorna om barn och fertilitet väcker såna känslor hos oss alla. Själv är jag inte förvånad äver att barnafödandet minskar, jag är snarare förvånad över att så många väljer att skaffa barn. Folk som inte har tid eller riktig lust, män som inte "har möjlighet" att vara lediga, folk utan minsta antydan till ekonomiskt sinnelag eller ordningssinne. Tjuvar, pundare och folk som jobbar på annan ort än den där ens barn ska växa upp. Barn skaffar dom, tammefan. Och det subventioneras så till den milda grad att man inte ska låtsas behöva prioritera. Sen satsas det stora summor på konstgjorda befruktningar, när man fär samma pengar skulle kunna tömma världens barnhem. Jo, jag tror att det finns en biologisk önskan om barn. Men som så mycket annat i biologin, så får man kanske fundera på om alt naturligt är bra och ska gynnas. Pch viö vi se fler barn i Sverige, så kan vi bara lyfta gränsbommarna.
Men jag kommer aldrig att föreslå inskränkningar i det subventionerade föräldraskapet. Det som föreslår det är politiskt död. Däremot ska jag som sagt inskränka mina egna vidare föräldramöjligheter. Radikalt nog, det. Klipp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar