Jag läser boken om Elin som blir starkast i världen, men så oerhört ensam i sin styrka.Eter ett tag bestämmer hon sig för att bli elefantskötare på Skansen istället. Det kostar på att vara stark och kanske är man lyckligare som svagis. Själv vet jag inte precis om jag är särskilt stark. Det skulle jag inte tro.
Jag ger med mig för ofta och för mycket, tycker jag själv. Andra tycker nog att jag är för tjatig och påstridig, särskilt dom som känner mig i partiet och ännu mer här på nätet. När det kommer till mina barn är jag velig och sårbar. Men de gånger jag ändå försöker vara så där stark, så känner jag mig ensammare än någonsin den starka Elin i boken. Jag får påminna mig om att jag inte blev politiskt aktiv för att få kompisar eller bli populär. Idag har det varit en dag av svett och lågvatten. Trots att jag inte firar Ramadan, så har jag varit utmattad och fylld av trista tankar. Men så ringer en son från Arlanda och berättar om Kina och att han köpt en present till mig. Sen cyklar jag hem och äter revben med min fru och läser en riktigt bra bok som heter Tornet. Det är varmt här hemma, nästan hett. Jag fyller på med vatten och återhämtar mig.
För övrigt är Sverigedemokraterna rasister och Gaza en brutal diktatur. Och ibland viker jag inte ner mig, trots allt.
3 kommentarer:
Klart är du stark, den starkaste jag vet men framför allt den bästa pappan i världen och min eviga (& främsta) förebild. Tvivlar du på det någon gång så är det bara att ringa så kan jag påminna dig om det tills du förstår eller bara dra en dum liknelse i typ med: What would Jesus do? I mitt fall är det alltid: What would daddy do?
Du har gett mig något att leva upp till. Puss.
Jag gillar i alla fall dig för det mesta, och bodde jag kvar i Malmö så skulle jag rösta på dig.
Tack älskade unge, tack fina Sofia!
Skicka en kommentar