Jag minns tjejen som jag reste runt på Golan med. Hon pratade hela tiden om att man måste bryta upp och gå vidare i livet. Hon lät som hon var 75, när hon egentligen var 22 eller nåt. Men så där låter man väl kanske när man är ung; tvärsäker och fast besluten. När man blir äldre blir man mer osäker. Allt man äger ryms inte längre i en väska och har man ungar kan man inte längre sova i parker eller i nån annans soffa.
Så igår spelade the Ark för sista gången i Malmö och Stortorget var packat med folk denna underbara augustinatt. Jag hoppas verkligen att de aldrig återförenas igen. Inte bara för att tiden gått ifrån deras pridefestivalmusik, utan för att alla mår bra av nya utmaningar och av att i rätt läge ställa sin plats till förfogande, så att andra kan få ta pinnen vidare. En som gör så är Mikaela Valtersson och jag tycker hon gör helt rätt. Hon lämnar med en klang och jubelföreställning precis som Ark och säger helt fräckt att hon tycker att vi gröna borde fundera på att bilda regering med moderaterna. Det kan hända att hon har rätt. Moderaterna kan koma att bli det stora partiet i Sverige som man inte kommer undan, ungefär då som S är nu. I så fall måste man tänka tanken, även om det skär i ens hjärta. Lokalpolitiskt står vi och M ofta oerhört långt ifrån varandra, även om samarbetet med S inte heller är en promenad i parken. M är fjärran i trafikfrågor och i jämställdhetsfrågor, t ex, men inget sägs ju vara omöjligt. Också på den fronten bör det kanske brytas upp och gå vidare. Vi får väl se vad vårt växande parti kommer fram till.
Uppbrott är jobbiga, skilsmässor är sällan så Happy, happy som en del vill ha det till.
Jag kommer att sakna Mikaela och minnas the Ark. Men livet går vidare, precis som klichen säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar