Världen är större än Möllan, blir jag varse. Vi åker genom landet per bil och det är skog och skog och skog och långliggare på campingen i Vadstena som ringer till karlavagnen och pratar om att nu är det tid igen. Tid för boule och melodikryss och sådant där vanligt som folk gör. Alla blir vi hemmablinda på vårt eget sätt, det kan ju vara bra att bli påmind om.
Sen är jag väldigt besviken på min riksdagsgrupp som tydligen tycker att andras döttrar ska tjäna piga och torka golven hemma hos de fina riksdagsledamöterna och andra som har råd. Frågan är vad rutavdragarna ska göra under den tiden som underklasspigorna torkar deras skit. Sitta i möten kanske eller på flyget till en fjärran semesterort. Det är så uppenbart att vissas tid är mer värd än andras och det stör mig på gammalt klasskampsvis, även om det såklart finns andra avdrag ochbidrag som är värre. Varför inte avskaffa reseavdragen helt, till exempel?
Varför ska jag subventionera andras bilåkande?
Men vi åker alltså genom the land of the wild and free, skogsklädda gnällbälten och bedagade bruksorter. Ingen surdeg så långt ögat når och korv istället för falafel. Nere vid macken brummar en V-åtta och några duellerande banjor skymtar nere vid älven. Inga rutar på långa vägar, men ett och annat reseavdrag, kan man tänka. Vardagspussel har man aldrig hört talas om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar