Trött och en skev hylla

Det är inte det att jag är trött. Trött kan jag tänka mig att vara. Det är anledningen till tröttheten som gör att min stresströskel är som ett dike, snarare. No strings atttached hade på oklara vägar hamnat i min ägo och efter en tragedi till tröttsamt långpass (Klagshamn tor) så tänkte jag att en enkel liten söt romantisk komedi kan man väl ta med sig i sängen. Sara somnade fort, men jag stannade med ögonen två dec från skärmen och alla ljud på Begsgatan tystnade, det blev natt och allt man hörde var Natalie Portmans och Ashton Kutchers klichéer till repliker. Och filmens fråga som var:kan en sexuell relation utan kärlek fungera, fick ett rungande nej till svar, ty så vill vi ha det. Vi vill att tillvaron ska vara enkel och vardagsslitet med barn och billyhyllor ska vara värt ansträngningen, eftersom vi ska veta att det inte kan vara på något annat sätt. Utan bråk om städ och tvätt ingen kärlek, vill vi höra. Men jag vet inte, jag. Folk får väl göra vad dom vill och ingen behöver min välsignelse för att bryta normen. Och jag som lever som dom flesta behöver inte etablissemangets stöd, jag klarar att ta ställning ändå. Så trött som en gnu är jag, för inget. Och billyhyllan står där den ska, skev och vind i fyra delar.