Mitt hjärta i Stockholm

Jag är i Stockholm tisdag och onsdag, för det är ett stort möte för kommunalt miljöfolk från hela Sverige. Och kvällen är det middag med fylla, en medelålders nämndsledamot från östkusten tar av sig sin vigselring och börjar flörta med bordsgrannarna och en usel trubadur drar vedervärdiga sexistiska skämt mellan usla tolkningar av Taube och Cornelis. Så jag går ut i friska luften i stället och Stockholm är vacker såhär på vårkanten, vacker och grönskande. På en föreläsning får vi veta att örat inte kan skilja trafikbuller från havets brus. Vi bestämmer oss för om det ljud är vackra eller störande utifrån det vi tror och förväntar oss. Mellan möte och middag blir det en lång löprunda, ett genrep inför maran, över Västerbron några gånger och backträning i den där parken mitt på Kungsholmen. Jag har varit här förut, jag hittar och jag gillar stan. Här finns korvkiosker istället för falafelställen, här är seveneleven istället för arabaffärer och det är dyrare och mer folk överallt ( fast det där med mycket folk är positivt). Allt är liksom mer fancy, mer upmarket. Ja, jag hittar från norr till söder, från Kungsholmen till Kungsträdgården och min skalle är full med minnen från Stockholm. En del av mitt hjärta finns här, en del av mitt kött och blod dessutom, i form av tjejen som väntar i finlandsbåtsstanken utanför Åhléns på Drottninggatan. Egentligen spelar det ingen roll var man är, utan bara med vem. Men en brusande storstad och en dotter med kassen full av bokfynd är en särdeles bra kombination.