05 april 2011

Mindre barngrupper, men nej tack till dagmammor

Jo, jag vet att rubriken låter som ett demonstrationsplakat från sjuttiotalet.
Men ibland måste man vara så tydlig. För så här är det: När vi på jobbet hade barnfri planeringsdag, så delades vi in i grupper för att utreda frågan om hur måluppfyllelsen skulle bli bättre i stadsdelen Rosengård. Färre barn i grupperna sa grupp ett, färre barn i grupperna sa grupp två, färre barn i grupperna sa grupp tre. Färre barn i grupperna säger alla som har ögon mitt i skallen och öron vid sidorna. Kvantitet och fyramånadersregler är mindre viktigt i sammanhanget; det spelar ingen rockenroll om alla får plats när alla platser är intryckta som passagerare på japanska tunnelbanevagnar i rusningstid. Jag säger det igen: låt folk vänta lite på bättre platser istället. Det är så vetenskapligt bevisat som något kan bli att storleken på grupperna har betydelse för barns välmående och lärande. Jag skulle tro att betalningsviljan dessutom är ganska hög när det kommer till förskoleverksamhet. Och då säger några: låt oss anställa dagmammor istället till de små barnen.
Nej. Det är verkligen inte säkert att personaltätheten blir större av det, men det är däremot helt säkert att verksamheten blir mindre god. Barnen blir beroende av en enda, vanligtvis helt outbildad, person som ensam i sitt hem, utan rast och toapauser ska göra alla förekommande arbetsuppgifter i barngruppen. Och det blir inte barnkära tanter, utan unga abetslösa småbarnsmammor i förorten, sannolikt med dåliga kunskaper i svenska. Så, nej, dagmammor är ingen bra idé. Vi kan inte fuska eller hitta snabba lösningar. Det får kosta, det måste kosta.

4 kommentarer:

Kajsa Bergman Fällén sa...

Jag har testat både förskola och dagmamma och varit supernöjd med båda. Det är en lugnare miljö hos dagmamman, även om det är lika många barn på en vuxen är det en mindre grupp. Var nog lite tveksam först men det har varit över förväntan, vi som tänkt byta till förskola när N var 3 hoppade över det och fortsatte. Men jag tror vi kanske har en väldigt bra dagmamma helt enkelt.

cruella sa...

Det är väl dagmammor som med förskolor: En bra är bra och en dålig är dålig;-)

Man kan ju inte ställa lägre krav på en dagmamma, ge skattemedel till okvalificerad barnpassning liksom. Så kan det väl inte vara tänkt?

Cecilia Bergman sa...

Gick både på dagis (som det hette då men man väl inte får säga längre?) och hos dagmamma när jag var liten. Dagmamma var pest! Jag kommer verkligen ihåg känslan av att vara inkräktare i någon annans hem och hur det var skillnad på familjens egna barn och oss andra. Den till synes hemlika känslan är nog ganska förrädisk, bättre då med god verksamhet för alla på lika villkor!

Kajsa sa...

Jag tror precis som du Anders, att dagbarnvårdare i högre utsträckning tenderar att vara lågutbildade och... marginaliserade, i någon mån. Har inget som helst belägg för den åsikten annat än genom jobbet där jag mött ett litet urval av landets dagmammor.

Mindre barngrupper är da shit. Det är så jävla übercentralt för att kunna få verksamheten att optimeras att nästan alla andra diskussioner är onödiga i nuläget.

En statushöjning av förskoleläraryrket skulle jag gärna se också. Möjlighet till handledning, fortbildning och bra karriärsvägar inom verksamhetsområdet för att få det braiga folket att stanna och vilja utvecklas. Plus en jävligt schyrrans lön.