Hon steg på planet och reste sin väg. Paris, France. Och jag samlade mina städpinaler och försvann till min snart helt övergivna lägenhet borta på Värnhem.
Långfredag. Det är inte lätt att tro på det där om guden som blev människa och lät sig hängas på ett kors. Så älskade gud världen att han offrade sin enfödde son. My god, love do hurts. Dagen är sprängfylld med andlighet i radion, men jag skurar mina skåp och tänker på livet och allt möjligt. Hur jag fattar så lite och hur sinnesron liksom inte vill infinna sig. Kanske är jag ändå lite andlig och tungsint, denna lidandets dag. En gång reste jag själv från Nasaret till Jerusalem, men det var långt ifrån påsk,snarare mitt i en torr, het sommar. Inte mycket drama med den resan, en buss som var halvtom, några soldater sov i sina säten med gevären beredda ifallifall och Gallileens skönhet virvlade förbi oss utanför. Så stannade bussen mjukt och alla fick gå av på Jerusalems busstation, som ligger långt från centrum. Inget större drama. Det är inte alltid världshändelser.
Some fools fools themselves, I guess. They´re not fooling me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar