24 april 2011

Hellre Möllan än utegrillsbältet.

Det är bara att böja sig: löpningen gick inte bra idag. Men jag får ta nya tag, tänker jag och köper hem indiskt, som jag äter på balkongen med utsikt över Möllans härliga street life. till Torup sprang jag och hem igen. 30 kilometer tur och retur, men det var segt och trist. GAIS spelade oavgjort mot Mjällby i mina öron och det underbara sydskånska backlandskapet låg grönt och inbjudande. Ute vid Torup hade bokarna just slagit ut. Ja, en tur till landet är skön, om man får komma in till stan sen igen. Jag har testat både lantliv och barnvänligt liv i de monstruösa villa/radhusområdena i stans utkanter och jag klarar det verkligen bara i små portioner. Och jag tycker att det är ett egoistiskt jävla beteende att bosätta sig så att man efter att ha dragit djupa andetag i sin lantliga idyll sätter sig i bilen och skitar ner mina barns uppväxtmiljö med partiklar och NOx. Vem fan gav er den rätten? Att bo på landet och jobba i stan är inte bara osolidariskt, utan dessutom miljövidrigt. Och att bo i en utkant är varken hackat eller malet. Och frågan är om det är så jävla barnvänligt. Dom av mina barn som delvis vuxit upp så har det inte bättre än de mindre som alltid bott i stan. Snarare tvärtom. Normen skaver i utegrillsbältet. Allt det där tänker jag på när jag springer över gränsen till Svedlala kommun (SD:s fjärde starkaste kommun) ochtillbaka till Malmö igen (Sveriges fjärde invandrartätaste kommun). Jag vet var jag hör hemma, oh yes.

Inga kommentarer: