Ett hjärta av sten

Jag vaknar varje morgon, går upp och bestämmer mig för att leva och vara nykter ännu en dag. Det finns inget val, kan man tycka, men valet att ge upp finns alltid. Och man ska inte tro att man klarar det själv, för det gör man inte. Det behövs stöd och sympati. Om alkoholism är en sjukdom eller en beteendestörning, spelar mig ingen större roll. Svaret för mig är ändå: jag måste låta bli. Jag kan inte heller riktigt förstå varför landsting och regioner ska få ansvaret för missbruksvården, men så fattar jag ju egentligen inte riktigt vad vi ska med regionerna till. Det är i alla fall bra om saker ses i ett sammanhang, för en olycka kommer sällan ensam. Det är gott och väl att individen och hans möjlighet att göra olika val betonas starkt, men vi får inte glömma resten. Vi behöver ha lagar som reglerar tillgången på alkohol, vi behöver beslut om att malmöborna ska sopsortera och vi behöver en medveten politik för att minska NOx och partiklar i stan. Det räcker aldrig till med egna goda ansatser, det räcker inte att önska, beteendepåverka eller vädja. Uffe sjunger att om du tror att du kan klara allting själv, så har du ett hjärta av sten. Så är det.