Mellanbror och jag har cyklat nu två dagar i följd. Ingen cykelsemester, utan fram och tillbaka här i stan. Idag till Entré för att äta och till tangopalatset för hans födelsedagspresent, rå standup med bland annat Magnus Betnér. Vi pratar hela tiden när vi cyklar: politik och sport och sådär. Skolan och vädret, kanske. Igår cyklade vi rakt genom Seved och det var som att cykla i början av en Spike Lee-film, gaotor fulla av folk, sunkiga hus och hiphopmusik. Ett ställe hette café commandante Che Guevara. Ytterst få av Seveds invånare torde veta vem den. döde argentinske revolutionären var. För Seved är mest befolkat av synnerligen apolitiska invandrare från Afrika och Mellanösten. Dom bor i nergångna hus, men kommer smartare drivas borta, eftersom den politiska ledningen bestämt att Seved är nästa område som ska gentrifieras. Efter Värnhemstriangeln, men långt före Möllan. Att just Seved står i tur kan bero på att det ligger nära politikerghettot Norra Sofielund och skulle vara en utmärkt plats för topparna att köpa surdegsbröd och vallans på. Nu kan man bara handla på ÖB och den sunkiga livsmedelshallen vid det gamla bryggeriet och det är verkligen inte roligt. Utanför ett slitet hyreshus står en Mercedes parkerad. Det kan ju vara hyresvärdens, men troligare är det det faktiskt är någon vanlig hyresgäst som äger den. Mellanbror begriper inte hur man frivilligt kan bo i stans sunkigaste område och sen lägga pengarna på en svindyr autobahnracer. Det fattar inte jag heller, men så är ju svenskens hem hans borg också. Och jag tänker att det är väl på sätt och vis bra om det finns områden där man kan bo enkelt och billigt, precis som man kan välja mellan hotell och vandrarhem på semestern. Ni vet det där snacket om hus för "unga" med lägre standard. Det är en fin och liberal tanke. Problemet är bara det dom där billiga boendena inte fylls med glada bohemer, utan med folk som inte har ett val, vilket gör att vi som har ett val köper dyrt istället. Och förr eller senare behöver alla hus renoveras och då får de fattigaste flytta vidare.
Så snurrar det runt och en vacker dag är allt förändrat. Själva bor vi inte i ett ghetto, utan så fint det kan bli och ingen Mercedes står att se så långt ögat når.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar